395px

Não Existem Mais Despedidas

Uno Svenningsson

Finns inga farväl mer

Vi sprang över öppna fält så nakna hand i hand,
med alla våra vackra löften på en jord så fuktig och varm.
Tårfyllda läppar kysste varann,
som om dom ville veta alla svar.

Jag skulle bli lycklig när jag blev stor,
nu för du mig vägen fram.

Finns inga farväl mer, finns inget som skiljer oss ifrån varann.
Finns inga farväl mer, här finns mitt Eden mitt försvunna land.
Finns inga farväl mer...

Jag gick hela vägen upp till mig själv,
för att kunna se mitt eget inferno,
mitt inre som jag aldrg vågat säga som det är.

Då tog du min rädlsa min hunger mitt begär,
jag behöver inte längre vara rädd.
Sida vid sida i ett brinnande fält står vi starka och hela igen.

Finns inga farväl mer, finns inget som skiljer oss ifrån varann.
Finns inga farväl mer, här finns mitt Eden mitt försvunna land.

Finns inga farväl mer, vi två behöver verkligen varann.
Finns inga farväl mer, här finns mitt Eden mitt försvunna land.

Du är så lysande och självklar,
som sista bladet i en bok.
Finns inga rader kvar att gömma sig i,
vi står nakna inför varann.

Finns inga farväl mer, finns inget som skiljer oss ifrån varann.
Finns inga farväl mer, vi två behöver verkligen varann.

Finns inga farväl mer, finns inget som skiljer oss ifrån varann.
Finns inga farväl mer, här finns mitt Eden mitt försvunna land.

Finns inga farväl mer, vi två behöver verkligen varann.
Finns inga farväl mer, här finns mitt Eden mitt försvunna land.
Finns inga farväl mer...

Não Existem Mais Despedidas

Corremos por campos abertos tão nus de mãos dadas,
com todas as nossas lindas promessas em uma terra tão úmida e quente.
Lábios cheios de lágrimas se beijaram,
como se quisessem saber todas as respostas.

Eu seria feliz quando crescesse,
hoje você me mostra o caminho à frente.

Não existem mais despedidas, não há nada que nos separe.
Não existem mais despedidas, aqui está meu Éden, minha terra perdida.
Não existem mais despedidas...

Eu fui até o fundo de mim mesmo,
pra poder ver meu próprio inferno,
minha essência que nunca tive coragem de dizer como é.

Então você pegou meu medo, minha fome, meu desejo,
eu não preciso mais ter medo.
Lado a lado em um campo em chamas, estamos fortes e inteiros novamente.

Não existem mais despedidas, não há nada que nos separe.
Não existem mais despedidas, aqui está meu Éden, minha terra perdida.

Não existem mais despedidas, nós dois realmente precisamos um do outro.
Não existem mais despedidas, aqui está meu Éden, minha terra perdida.

Você é tão brilhante e evidente,
como a última folha de um livro.
Não há mais linhas para nos escondermos,
estamos nus um diante do outro.

Não existem mais despedidas, não há nada que nos separe.
Não existem mais despedidas, nós dois realmente precisamos um do outro.

Não existem mais despedidas, não há nada que nos separe.
Não existem mais despedidas, aqui está meu Éden, minha terra perdida.

Não existem mais despedidas, nós dois realmente precisamos um do outro.
Não existem mais despedidas, aqui está meu Éden, minha terra perdida.
Não existem mais despedidas...

Composição: