Naer Lugnet Blevn Sensation
Hej alla stjärnor små här är jag igen.
Hur har ni haft det? Det var allt för länge sen.
Det svindlar när jag tänker på hur liten jag är.
Och träden dom vaggar barnet inom mig.
Från en småländsk by till månen här i kväll.
Så många minnen som passerar genom mig.
Och vägen hit har varit kantig och lång.
Och all denna oro var kom den ifrån?
När lugnet blev en sensation,
förstod jag din dröm, om att få äga tiden.
När lugnet blev en sensation,
förstod jag din dröm, om att hoppa av karusellen.
Finns det någon människa du skulle vilja vara?
Det frågan ställde jag men fick inget svar.
Min största önskan är att vara mig själv.
Det borde vara enkelt det borde vara självklart.
Jag undrar var du finns nu och vad du tänker på.
Du lämnade kalendern och försvann i det blå.
Du lyckades med allting som du tog dig för.
Du vann det du ville och fann ändå tomhet.
När lugnet blev en sensation,
förstod jag din dröm, om att få äga tiden.
När lugnet blev en sensation,
förstod jag din dröm, om att hoppa av karusellen.
Så många minnen som passerar genom mig.
Hur har ni haft det? Det var allt för länge sen.
Det svindlar när jag tänker på hur liten jag är.
Hej alla stjärnor små kan ni se min vän?
När lugnet blev en sensation,
förstod jag din dröm, om att få äga tiden.
När lugnet blev en sensation,
förstod jag din dröm, om att hoppa av karusellen.
Quando a Calma Virou Sensação
Oi, todas as estrelinhas, aqui estou eu de novo.
Como vocês têm estado? Já faz tempo demais.
É de dar vertigem pensar em quão pequeno eu sou.
E as árvores balançam a criança dentro de mim.
De uma vilazinha na Småland até a lua aqui esta noite.
Tantas memórias passando por mim.
E o caminho até aqui foi cheio de altos e baixos.
E toda essa preocupação, de onde veio?
Quando a calma virou uma sensação,
compreendi seu sonho, de poder dominar o tempo.
Quando a calma virou uma sensação,
compreendi seu sonho, de sair da montanha-russa.
Tem alguém que você gostaria de ser?
Essa foi a pergunta que fiz, mas não obtive resposta.
Meu maior desejo é ser eu mesmo.
Deveria ser simples, deveria ser óbvio.
Me pergunto onde você está agora e no que está pensando.
Você deixou o calendário e desapareceu no azul.
Você conseguiu tudo que se propôs a fazer.
Você conquistou o que queria e ainda assim encontrou o vazio.
Quando a calma virou uma sensação,
compreendi seu sonho, de poder dominar o tempo.
Quando a calma virou uma sensação,
compreendi seu sonho, de sair da montanha-russa.
Tantas memórias passando por mim.
Como vocês têm estado? Já faz tempo demais.
É de dar vertigem pensar em quão pequeno eu sou.
Oi, todas as estrelinhas, vocês conseguem ver meu amigo?
Quando a calma virou uma sensação,
compreendi seu sonho, de poder dominar o tempo.
Quando a calma virou uma sensação,
compreendi seu sonho, de sair da montanha-russa.