Sot
Rök nu sippra och en bolma ut
Frång högar av bräte och skatter
Himmelen kommer ned i Mörka moln
Medan vresiga flammor gör sitt dån
Domedagssjok jämte marken når
Solljuset. Det förgår
Och allt blir grått
Andas in hur allt friskt
nu smakar sjukt
För varje stön och pust
I ditt bröst
Kommer ljuset i tunneln allt mer
In i din sfär
Då luften smakar aska och sand
Och envetet med helvetisk pina
drar ditt liv att så sakteliga sina
ur djupen trummor slå dovt
När sprickor och lava nu all mark ta
Ett inferno från Jordens livmoder föds
Som korsar alla människors stig
Virvlande från upp och ned hän
Aska i oväder som snö så bränd
Hösten och vinter, vår och sommar
Äro ett då den-sista Årstiden
Allrådig blir
Grönskande träd och spirande glas
skinnande marmor och spiror
sunda kroppar och mätta magar
Hör nu en historia till från förr
Så avlägsen
Att Blanda sagor den må bo
Stanken milsvida sträcker sig
och lämnar inget där bi
svedda skorpor av en gång
böljande fält
nu vätta och tränkta
i kokande ruttet blod
det som nu ljuda
i dödens mäktiga lugn
Om någon återstod att det se
Där smärtan gått som befriare genom
över by och stad som en gång florade
Där döden tagit bort
All färg och sötma
Ingen bestå, bara döende glöd
och ruiner klädda i Sot!
Rök nu sippra och en bolma ut
Frång högar av bräte och skatter
Himmelen kommer ned i Mörka moln
Medan vresiga flammor gör sitt dån
Domedagssjok jämte marken når
Solljuset. Det förgår
Och allt blir grått
Andas in hur allt friskt
nu smakar sjukt
För varje stön och pust
I ditt bröst
Kommer ljuset i tunneln allt mer
In i din sfär
Då luften smakar aska och sand
Och envetet med helvetisk pina
drar ditt liv att så sakteliga sina
ur djupen trummor slå dovt
När sprickor och lava nu all mark ta
Ett inferno från Jordens livmoder föds
Som korsar alla människors stig
Virvlande från upp och ned hän
Aska i oväder som snö så bränd
Hösten och vinter, vår och sommar
Äro ett då den-sista Årstiden
Allrådig blir
Sujeira
Fumaça agora escorre e uma nuvem se forma
Das pilhas de entulho e tesouros
O céu desce em nuvens escuras
Enquanto chamas raivosas fazem seu barulho
O juízo final chega perto do chão
A luz do sol. Ela se vai
E tudo fica cinza
Respira como tudo que é fresco
Agora tem gosto de doente
A cada gemido e suspiro
No seu peito
A luz no fim do túnel vem se aproximando
Dentro da sua esfera
Quando o ar tem gosto de cinzas e areia
E teimosamente com dor infernal
Sua vida vai lentamente se esvaindo
Das profundezas tambores soam surdos
Quando fendas e lava agora tomam a terra
Um inferno nasce do útero da Terra
Que cruza o caminho de todos os humanos
Rodopiando de cima para baixo
Cinzas na tempestade como neve queimada
Outono e inverno, primavera e verão
São uma só, a última estação
Todo-poderosa se torna
Árvores verdes e grama brotando
Mármore brilhante e brotos
Corpos saudáveis e barrigas cheias
Ouça agora uma história do passado
Tão distante
Que misturar contos pode ser sua morada
O fedor se estende por milhas
E não deixa nada para trás
Cascas queimadas de um tempo
Campos ondulantes
Agora encharcados e embebidos
Em sangue podre fervente
O que agora ressoa
Na poderosa calma da morte
Se alguém ainda pudesse ver
Onde a dor passou como libertadora
Sobre vilas e cidades que um dia floresceram
Onde a morte levou
Toda cor e doçura
Nada permanece, apenas a brasa moribunda
E ruínas vestidas de sujeira!
Fumaça agora escorre e uma nuvem se forma
Das pilhas de entulho e tesouros
O céu desce em nuvens escuras
Enquanto chamas raivosas fazem seu barulho
O juízo final chega perto do chão
A luz do sol. Ela se vai
E tudo fica cinza
Respira como tudo que é fresco
Agora tem gosto de doente
A cada gemido e suspiro
No seu peito
A luz no fim do túnel vem se aproximando
Dentro da sua esfera
Quando o ar tem gosto de cinzas e areia
E teimosamente com dor infernal
Sua vida vai lentamente se esvaindo
Das profundezas tambores soam surdos
Quando fendas e lava agora tomam a terra
Um inferno nasce do útero da Terra
Que cruza o caminho de todos os humanos
Rodopiando de cima para baixo
Cinzas na tempestade como neve queimada
Outono e inverno, primavera e verão
São uma só, a última estação
Todo-poderosa se torna