En Sista Litania

Uma Canção Final

En Sista Litania

Mil anos de ódio, a chuva como uma poção da vida
Ett tusende år av hat att regna likt ett livselixir
Quando a Terra se separou
När nidingars band har upplösts
Quando a terra antiga foi dividida ao meio
När urgammal jord har kluvits itu

Que haja sangue, que haja fogo, que haja morte
Varde blod, varde eld, varde död

O Sol ardente governa os tempos
Den brännande solens skördegång fäller regent,
No orgulho coroado
i högmod krönt
A Fauna da Terra se enfurece
Den vredgade jordens fauna störtar dess
Engraçada, adornada em ouro
narr, smyckad i guld

Que haja sangue, que haja fogo, que haja morte
Varde blod, varde eld, varde död

A canção final ecoa alto em desgraça
En sista litania ekar högt vid de skamlösas härd
Marcado, torturado e queimado, o interruptor volta passado,
Märkta, plågade och brända mottaren sista,
Condenado
glödgad fällande dom

Com a garganta ensanguentada
Från blodsbestrukna strupar
Com uma bomba na mão
Från askgrånade händer
De carne apodrecida
Djupt ur ruttnande märg
Nos braços encharcados de veneno
Mot etterdränkta famnar

Que haja sangue, que haja fogo, que haja morte
Varde blod, varde eld, varde död

Um pesadelo no crepúsculo
En marritt mot tidig skymning,
Um convite para a última dança da noite
en invit till nattens sista dans
Quando o mundo acabar
När balen är över,
Pessoas atingidas no calor do meio-dia com chumbo no peito
plågas gäster i middagshettan med bly i sitt bröst

Que haja sangue, que haja fogo, que haja morte
Varde blod, varde eld, varde död

Em uma heresia elevados ultrajante, os deserdados
I ett högstämt kätteri smädas nu de arvlösas lott
Um morto, três cabeças na porta
En trehövdad död för dörren

Que haja sangue, que haja fogo, que haja morte
Varde blod, varde eld, varde död

Que haja vida, que haja morte
Varde liv, varde död