En Sista Litania

Uma Canção Final

En Sista Litania

Mil anos de ódio, a chuva como uma poção da vidaEtt tusende år av hat att regna likt ett livselixir
Quando a Terra se separouNär nidingars band har upplösts
Quando a terra antiga foi dividida ao meioNär urgammal jord har kluvits itu

Que haja sangue, que haja fogo, que haja morteVarde blod, varde eld, varde död

O Sol ardente governa os temposDen brännande solens skördegång fäller regent,
No orgulho coroadoi högmod krönt
A Fauna da Terra se enfureceDen vredgade jordens fauna störtar dess
Engraçada, adornada em ouronarr, smyckad i guld

Que haja sangue, que haja fogo, que haja morteVarde blod, varde eld, varde död

A canção final ecoa alto em desgraçaEn sista litania ekar högt vid de skamlösas härd
Marcado, torturado e queimado, o interruptor volta passado,Märkta, plågade och brända mottaren sista,
Condenadoglödgad fällande dom

Com a garganta ensanguentadaFrån blodsbestrukna strupar
Com uma bomba na mãoFrån askgrånade händer
De carne apodrecidaDjupt ur ruttnande märg
Nos braços encharcados de venenoMot etterdränkta famnar

Que haja sangue, que haja fogo, que haja morteVarde blod, varde eld, varde död

Um pesadelo no crepúsculoEn marritt mot tidig skymning,
Um convite para a última dança da noiteen invit till nattens sista dans
Quando o mundo acabarNär balen är över,
Pessoas atingidas no calor do meio-dia com chumbo no peitoplågas gäster i middagshettan med bly i sitt bröst

Que haja sangue, que haja fogo, que haja morteVarde blod, varde eld, varde död

Em uma heresia elevados ultrajante, os deserdadosI ett högstämt kätteri smädas nu de arvlösas lott
Um morto, três cabeças na portaEn trehövdad död för dörren

Que haja sangue, que haja fogo, que haja morteVarde blod, varde eld, varde död

Que haja vida, que haja morteVarde liv, varde död