Tre Vintrar - Två Solar
Om eld, svavel och glödande
Vind äro den kalk som skall,
Dem av tillblivelsen bliva given
Må då din ängels flammande klinga bringa
Hädangång och monumental ödeläggelse
Tre vintrar - två solar
Skoningslöst och ögonblickligen bara
Hand på denna kväljande smittohärd
Denna vämjeliga avkomling
Och besudlade anförvant
Tre vintrar - två solar
Det av vikt kan icke längre finna
Skugga under skapelsens vågskål
Den strävar dröjande men obönhörlig
Mot en brinnande horisont
Som dammkorn på lien,
Änglars skördetid och världens slut
Det av värde äro en atom
I betydenhet till själlöst förfall
Så klyv den atomen du avskyvärda broder,
Klyv den igen och igen
I människosonens skugga
Blir var fiende till vän
Stirra in i solen, vidriga broder, stirra in i solen
Låt oss bedja inför en brinnande horisont
Nu låt oss be
Må bäcken som gav själen dådkraft
Bli till brinnande tjära
Må regnet, det renande och livsgivande
Bli till hagel och eldkol
Tre vintrar - två solar
Betvinga var träd,
Betvinga var strå att blomma
Ut och dö en sista gång
Svavel och salt,
Ingen mylla eller grönskande jord
Storm och hagel,
Ingen tillbedjan eller andefattigt ord
Tre vintrar - två solar
Det av vikt kan icke längre finna
Skugga under skapelsens vågskål
Den strävar dröjande men obönhörlig
Mot en brinnande horisont
Três Invernos - Duas Soles
Se fogo, enxofre e brasa
Vento é o cálice que deve,
A eles da criação será dado
Que então a chama do teu anjo traga
Destruição e ruína monumental
Três invernos - duas soles
Implacável e instantaneamente só
Mão sobre este foco de contágio
Esta repugnante descendência
E parente manchado
Três invernos - duas soles
O que é importante não pode mais encontrar
Sombra sob a balança da criação
Ela se esforça, hesitante mas inexorável
Rumo a um horizonte em chamas
Como grãos de poeira na palha,
Tempo de colheita dos anjos e fim do mundo
O que tem valor é um átomo
Em importância para a decadência sem alma
Então fenda esse átomo, seu irmão odioso,
Fenda-o de novo e de novo
Na sombra do filho do homem
Todo inimigo se torna amigo
Olhe para o sol, irmão repugnante, olhe para o sol
Vamos orar diante de um horizonte em chamas
Agora vamos orar
Que o riacho que deu à alma força
Se torne alcatrão ardente
Que a chuva, a purificadora e vivificante
Se torne granizo e carvão em chamas
Três invernos - duas soles
Domine cada árvore,
Domine cada palha a florescer
Saia e morra uma última vez
Enxofre e sal,
Nenhum solo ou terra verdejante
Tempestade e granizo,
Nenhuma adoração ou palavra sem espírito
Três invernos - duas soles
O que é importante não pode mais encontrar
Sombra sob a balança da criação
Ela se esforça, hesitante mas inexorável
Rumo a um horizonte em chamas