Mot Helgrind
En dag ska jag söndra
Och skingra deras själar I eld
En dag ska jag härska
Och lämna som kött på markens gräs
När svedande lågor dragit förbi
Jag stå levande på askan
Betvingande varje ömsint tanke
Markens törst skall släckas av blod
Mot helgrind I öst de vandrar på led
Utför jordens rand de stupar
Må den farled som mynnar I slutligt fördärv
Bli sist ut I den usla flockens färd
Ovan stoft, ovan jord, ovan rike av död
Mitt stridsrus mot världsträdet spirar
När vårt vrak I haven nu sänkas
Skall allt rämna och allt skall förgås
Vi skall alla den hamn lämna
Där vi av salta vindar pinats
Alla ska bryta den våg
Som närt själens bränningar
Då man tro på ljus och ande
Tror jag på vinter och fejd
Stackars ensamma väsen
I en värld utan skönhet
Rumo ao Helgrind
Um dia eu vou despedaçar
E espalhar suas almas em chamas
Um dia eu vou reinar
E deixar carne sobre a grama da terra
Quando as chamas ardentes passarem
Eu estarei vivo sobre as cinzas
Dominando cada pensamento terno
A sede da terra será saciada com sangue
Rumo ao Helgrind, a leste eles marcham em fila
Pela borda da terra eles caem
Que o caminho que leva à ruína final
Seja o último a sair na jornada da manada miserável
Acima do pó, acima da terra, acima do reino dos mortos
Meu ímpeto de batalha brota contra a árvore do mundo
Quando nosso destroço agora afunda nos mares
Tudo irá rachar e tudo irá perecer
Nós todos devemos deixar o porto
Onde fomos torturados pelos ventos salgados
Todos vão romper a onda
Que alimentou as marés da alma
Quando se acredita na luz e no espírito
Eu creio no inverno e na discórdia
Pobres seres solitários
Em um mundo sem beleza