Relik
Mynningsflamman värmde föga
Ett vådaskott utan ammunition
Likväl kommer solen föda
En son utan pardon
Vinterns avkomma är sig lik
Förändring, förhoppning, färger
Likvakan blev en naturlig dynamik
Sidensvansen härmar rovfågelns skrik
Vill och försöker
Men hatar så det gör ont
Ohelig kvarleva skriker högst
Plåga, pina, vånda och ve
Vinterskuggan är sig lik
Svarta förbannelser av förstörelse
Ingen morgondag, omotiverade skrik
Illvilja, glädje, sorg och misantropi
Ingen sund tanke, jag går över lik
Valknuten I norr bär mig söderut
Ångestens högborg, krokar I taket
Mitt förbannade blod gungade där
Vi når aldrig land igen
Plåga, pina, vånda och ve - relik
Relíquia
A chama da mente aqueceu pouco
Um tiro sem munição
Ainda assim, o sol vai gerar
Um filho sem perdão
A prole do inverno é a mesma
Mudança, esperança, cores
O luto se tornou uma dinâmica natural
O tordo imita o grito da ave de rapina
Quero e tento
Mas odeio tanto que dói
Relíquia profana grita mais alto
Tortura, sofrimento, angústia e dor
A sombra do inverno é a mesma
Maldições negras de destruição
Nenhum amanhã, gritos sem motivo
Maldade, alegria, tristeza e misantropia
Nenhum pensamento são, eu passo por cima de corpos
O nó de valquíria no norte me leva para o sul
A fortaleza da angústia, ganchos no teto
Meu sangue amaldiçoado balançava lá
Nunca chegaremos à terra novamente
Tortura, sofrimento, angústia e dor - relíquia