En Inre Storm
en inre storm, ett krig utan nåd
orkaner av ångest, förnuftet ej kan nå
dränkt i flykten, förträngd nån annanstans
återkommer nyktert, för stormen tycks konstant
mentalt förslavad
i en labyrint utan mål
mentalt jagad
att fylla alla hål
utan intentioner, där karriär går främst
trött på konklusioner, men summan är bestämd
fjättrad av behov, som skapats för att fjättra
styrd av demoner, men rädd för min egen skugga
en tristess som bedövar, rastlöshet som norm
lathet är synd, i konventionens borg
ideal för alla, kamp mot det som brinner
ingen släcker elden, den själantänds här inne
Em Uma Tempestade Interna
em uma tempestade interna, uma guerra sem clemência
furacões de angústia, a razão não consegue alcançar
afogado na fuga, reprimido em outro lugar
volta sóbrio, pois a tempestade parece constante
mentalmente escravizado
em um labirinto sem destino
mentalmente perseguido
para preencher todos os buracos
sem intenções, onde a carreira vem em primeiro lugar
cansado de conclusões, mas a soma é certa
atado por necessidades, criadas para aprisionar
controlado por demônios, mas com medo da minha própria sombra
uma monotonia que anestesia, inquietude como norma
preguiça é pecado, no castelo da convenção
ideais para todos, luta contra o que arde
ninguém apaga o fogo, ele se acende aqui dentro