Tackvisan
Nu så sjungom vi tillslut,
vi tackom nu så gärna.
Och Herren varde i edert hus,
alltför den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än, fastän ni tänken så.
Det är den klara stjärna,
som för dagen plägar gå.
Å solen skiner än över lindelöven klara.
Innnan någon vaknat har,
vi tackom nu så gärna.
Staffan re'n vid skogen var,
alltför den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än, fastän ni tänken så.
Det är den klara stjärna,
som för dagen pläga gå.
Å solen skiner än över lindelöven klara.
I den fula ulvens spår,
vi tackom nu så gärna.
Stark och oförskräckt han går,
alltför den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än, fast än ni tänken så.
Det är den klara stjärna, som för dagen pläga gå.
Å solen skiner än över lindelöven klara.
Agradecimento
Agora vamos cantar até o fim,
agradecemos com alegria.
E que o Senhor esteja em sua casa,
como a estrela que brilha em harmonia.
Ainda não se vê o dia, mesmo que pensem assim.
É a estrela clara,
que costuma brilhar pela manhã.
E o sol ainda brilha sobre as folhas de limeira.
Antes que alguém acorde,
agradecemos com alegria.
Staffan já estava na floresta,
como a estrela que brilha em harmonia.
Ainda não se vê o dia, mesmo que pensem assim.
É a estrela clara,
que costuma brilhar pela manhã.
E o sol ainda brilha sobre as folhas de limeira.
Nos rastros do lobo feio,
agradecemos com alegria.
Forte e destemido ele avança,
como a estrela que brilha em harmonia.
Ainda não se vê o dia, mesmo que pensem assim.
É a estrela clara, que costuma brilhar pela manhã.
E o sol ainda brilha sobre as folhas de limeira.