Påtalåten
Du har känslan, men inte rätta viljan,
att sitta ner och hitta på en visa så fin,
märren ränner hän i sken över tiljan,
står Feldiv i sin splitternya slåttermaskin.
Kul, kul inte sant, men inge intressant,
kommer från din skvattgalna höstack är det sagt.
Fast nu stupet är brant,
så klar du galant,
hoppet över detta jättelika schakt,
och våra nätters lätta takt.
Bror står i jorden och påtar,
han tittar upp i skyn, det ser ut att bli blött.
Lillebror lyssnar på låtar,
Regn duggar lätt och du tänker förstrött.
- Så sent som i fjol,
stod en tupp där och gol,
Det fanns blå viol, kor,
och vackra ängder där du bor.
Det lyste en sol,
och du kunde bli mol,
tyst av en schysst illusion,
om att du tror att du blir stor,
kanske stor.
Oh, oh, oh, oh, oh, oh, oooh, oh, oh, oh, oh, oh, oh, oh, oh, oooh.
Men nu står maskiner och schaktar,
blommande äng har blivit avgas och betong,
är det så konstigt att man faktiskt föraktar,
alla korumpeer med sin pappersjargong.
- Jag blir snart desperat,
av att leva i en stat,
uppbyggd av profit och bostadssegregation,
ingen smart demokrat,
blir så flat och moderat,
som i vår gistna, kristna västerländska dollarcivilisation.
Oh, oh, oh, oh, oh, oh, oooh, oh, oh, oh, oh, oh, oh, oh, oh, oooh.
Men hellre än att äga miljoner,
gick du i din barndoms hage bland snår,
och kände valldoft och lockande toner,
från rapphöns, fasaner och bräkande får.
- Men ditt rastlösa flås,
och din storstadsneuros,
din magnecyl, ditt gräs och din gamla alkohol,
håller på att ta kål,
på din vilja av stål,
men även om du vrålar har du inga stålar kvar som gör att du når ditt mål.
Oh, oh, oh, oh, oh, oh, oooh, oh, oh, oh, oh, oh, oh, oh, oh, oooh.
Oh, oh, oh, oh, oh, oh, oooh, oh, oh, oh, oh, oh, oh, oh, oh, oooh.
Oh, oh, oh, oh, oh, oh, oooh...
A Canção da Denúncia
Você tem a sensação, mas não a vontade certa,
de sentar e criar uma canção tão bonita,
a égua corre solta na luz sobre a colina,
Feldiv está em sua nova colheitadeira.
Legal, legal, não é verdade, mas nada interessante,
vem da sua pilha de feno maluca, é o que dizem.
Mesmo que o abismo seja profundo,
você se sai bem,
o salto sobre essa enorme vala,
e o ritmo leve das nossas noites.
O irmão está na terra e cavando,
ele olha para o céu, parece que vai chover.
O irmão mais novo escuta as músicas,
a chuva cai leve e você pensa distraído.
- Só no ano passado,
havia um galo lá cantando,
havia violetas azuis, vacas,
e lindas pradarias onde você mora.
Brilhava um sol,
e você poderia ficar nublado,
em silêncio por uma ilusão legal,
de que você acredita que vai ser grande,
talvez grande.
Oh, oh, oh, oh, oh, oh, oooh, oh, oh, oh, oh, oh, oh, oh, oh, oooh.
Mas agora as máquinas estão escavando,
a florada se tornou fumaça e concreto,
é tão estranho que a gente realmente despreze,
todos os corrompidos com sua gíria de papel.
- Estou ficando desesperado,
de viver em um estado,
construído por lucro e segregação habitacional,
nenhum democrata esperto,
fica tão plano e moderado,
como na nossa civilização ocidental, cristã e decadente.
Oh, oh, oh, oh, oh, oh, oooh, oh, oh, oh, oh, oh, oh, oh, oh, oooh.
Mas em vez de ter milhões,
você andava no campo da sua infância entre os arbustos,
e sentia o cheiro do pasto e sons cativantes,
de perdizes, faisões e ovelhas balindo.
- Mas seu ofegar inquieto,
e sua neurose urbana,
seu maconha, sua grama e seu velho álcool,
estão prestes a acabar,
com sua vontade de ferro,
mas mesmo que você grite, não tem grana suficiente pra alcançar seu objetivo.
Oh, oh, oh, oh, oh, oh, oooh, oh, oh, oh, oh, oh, oh, oh, oh, oooh.
Oh, oh, oh, oh, oh, oh, oooh, oh, oh, oh, oh, oh, oh, oh, oh, oooh.
Oh, oh, oh, oh, oh, oh, oooh...