Vinkännaren
Redan som fattig kille ville jag bli rik,
slippa stå bland puben på en stor fabrik,
enda sedan genomgått ett på musikens scen,
har målet varit komma in i societeten.
Fast jag har en blå Ferrari i garage,
vid min strandvägs lägenhet på tre etage,
vars väggar är belamrade med Liljefors och Zorn,
så ses jag ändå bara som ett nyrikt fån.
Dekanterar jag Chateuneuff de part,
en sekt för en tusenlapp,
och med kännarmin,
beordrar ett annat vin.
Låter kyparen snabbt hämta in en ny,
sprittande ung Grand cry,
lika resolut,
kräver att den byts ut.
Helst då mot en äldre sort,
inte fult lika torrt,
som Monte Ronchild femtiofem arrmas,
allt annat är bara kass.
Då - fattar dom att jag har klass.
Så nu vill alla bjud hem mig på kalas,
ja, hela näringslivet tävlar om min grace,
alltifrån Jan-Hugo ner till Ulf i "Ace of bace",
och vill jag söka hänga med i deras dyra race.
Dekanterar jag en Monte Cadé,
en, mmmmmmm, åttiotre,
ah, en löddrig häst,
ja, då häpnar varenda gäst.
Under magiska trollformler plockar fram,
en Mosel med mycket damm,
ur mitt vinförråd,
ja, då hörs en förtjust applåd.
Men det som sätter mej på tron,
och ger en ovation,
är när jag spottar, tvi, en för söt Al Saas,
framför näsan på vår parnass.
Då - fattar dom att jag har klass.
Om någon klagar på min bakgrund, mitt Tylösandska sätt,
och ser mej som ett jon med brist på etikett.
Dekanterar jag [han drar ur en vinkork] en Chattue Mague,
som jag smuttar försiktigt på,
[han gurglar sig i vin]
och gurglar runt en stund,
tills att fradgan står högt i mun.
För att sen öppna detta sensiva gap,
[han rapar]
och lägga en fransk brygdrat,
hahahahahahahaha, inte varje dag det uppstår sånt välbehag,
från ett vin så helt komplett att man vill gråta,
[han låtsas gråter]
gråta en skvätt.
För här finns välkända dofter som tjärat dass,
petroleum, [han luktar] svett och glass,
och en kille som är allra högsta klass.
O Vinho da Classe
Desde pequeno, eu queria ser rico,
sem ter que ficar na porta de uma grande fábrica,
mas desde que entrei no palco da música,
meu objetivo foi entrar na sociedade.
Mesmo com uma Ferrari azul na garagem,
no meu apartamento à beira-mar de três andares,
com paredes cheias de Liljefors e Zorn,
me veem apenas como um novo-ricão.
Se eu decanto um Châteauneuf du Pape,
um vinho de mil reais,
e com cara de conhecedor,
peço um outro vinho.
Faço o garçom trazer rápido um novo,
um Grand Cru borbulhante,
com a mesma firmeza,
exijo que ele seja trocado.
Preferencialmente por um mais velho,
que não seja tão seco,
como um Monte Rothschild cinquenta e cinco,
tudo o mais é só lixo.
Então - eles percebem que eu tenho classe.
Agora todo mundo quer me convidar para festas,
sim, todo o mundo dos negócios compete pela minha graça,
de Jan-Hugo até Ulf do "Ace of Base",
e se eu quiser, posso entrar na corrida cara deles.
Se eu decanto um Monte Cadé,
um, mmmmmmm, oitenta e três,
ah, um espumante,
pois então todos ficam maravilhados.
Com feitiços mágicos, eu trago à tona,
um Mosel cheio de poeira,
do meu estoque de vinhos,
e então ouve-se uma aplauso entusiasmado.
Mas o que me coloca no trono,
e me dá uma ovação,
é quando eu cuspo, eca, um Al Saas muito doce,
a frente do nosso parnaso.
Então - eles percebem que eu tenho classe.
Se alguém reclama da minha origem, meu jeito Tylösand,
e me vê como um cara sem etiqueta.
Eu decanto [ele tira uma rolha de vinho] um Châteauneuf,
que eu saboreio com cuidado,
[ele gargareja vinho]
e gargarejo por um tempo,
fazendo espuma na boca.
Depois abro essa boca sensacional,
[ele arrota]
e solto uma piada francesa,
hahahahahahahaha, não é todo dia que surge um prazer assim,
de um vinho tão completo que dá vontade de chorar,
[ele finge chorar]
chorar um pouco.
Porque aqui tem cheiros conhecidos como de banheiro de alcatrão,
petrolato, [ele cheira] suor e sorvete,
e um cara que é da mais alta classe.