Bäring nord
Jag seglat över havet, snart nog i tjugo år,
lärt hur dystra dagar kommer och går,
alla oceaner har varit för mig en bädd
och i storm på vilda vatten, jag aldrig varit rädd
Men nu kallar mig den jord,
Där i norr den sköna Nord
Och det tär min kropp och själ,
Att jag ej är där
Och för mitt inre öga,
Ser jag skogens stammar höga
Vid den plats som för mig kan kallas hem
Brevet från min son, kom likt vinden norrifrån
En dröm att följa pappa, att gå i faders spår
Så drar jag sakta handen genom mitt gråa hår
och från fårad kind i stillhet, jag stryker bort en tår
Ja, nu kallar mig den jord, där i norr den sköna Nord
och det tär i min kropp och själ att jag ej är där
och för mitt inre öga ser jag skogens stammar höga
vid den plats som för mig kan kallas hem
Längtans starka vingar bär mig hem
Skall aldrig mera lämna släkt och vän
I Sverige finns du kvar
Jag minns dig kära far
Ung och stursk i sinnet, inga drömmar sköts i sank
Jag matats har med minnen, fast utsvulten och pank
Men när vildheten i hjärtat, med ålder viker bort
Och tankar om ett äventyr är att minnas år som gått
Ja då kallar mig den jord, där i norr den sköna Nord
och det tär i min kropp och själ att jag ej är där
och för mitt inre öga ser jag skogens stammar höga
vid den plats som för mig kan kallas hem
Men nu kallar mig den jord, där i norr den sköna Nord
och det tär i min kropp och själ att jag ej är där
och för mitt inre öga ser jag skogens stammar höga
vid den plats som för mig kan kallas hem - mitt hem
Chamado do Norte
Eu naveguei pelos mares, já faz quase vinte anos,
lidando com dias sombrios que vão e vêm,
todas as oceanos foram para mim um leito
E em tempestades em águas bravas, nunca tive medo.
Mas agora a terra me chama,
Lá no norte, o belo Norte
E isso consome meu corpo e alma,
Por não estar lá.
E para meu olho interior,
Vejo os troncos das árvores altos
No lugar que para mim pode ser chamado de lar.
A carta do meu filho chegou como o vento do norte
Um sonho de seguir o pai, de andar nos passos do pai.
Então eu passo lentamente a mão pelo meu cabelo grisalho
E da bochecha marcada em silêncio, eu enxugo uma lágrima.
Sim, agora a terra me chama, onde no norte, o belo Norte
E isso consome meu corpo e alma, por não estar lá.
E para meu olho interior vejo os troncos das árvores altos
No lugar que para mim pode ser chamado de lar.
As poderosas asas da saudade me levam para casa
Nunca mais deixarei família e amigos.
Na Suécia você ainda está aqui
Eu me lembro de você, querido pai.
Jovem e ousado de espírito, nenhum sonho foi desperdiçado
Fui alimentado com memórias, mesmo faminto e quebrado.
Mas quando a selvageria no coração, com a idade se afasta
E pensamentos sobre uma aventura são lembranças de anos passados.
Sim, então a terra me chama, onde no norte, o belo Norte
E isso consome meu corpo e alma, por não estar lá.
E para meu olho interior vejo os troncos das árvores altos
No lugar que para mim pode ser chamado de lar.
Mas agora a terra me chama, onde no norte, o belo Norte
E isso consome meu corpo e alma, por não estar lá.
E para meu olho interior vejo os troncos das árvores altos
No lugar que para mim pode ser chamado de lar - meu lar.