395px

Sangue na Birkabro

Ultima Thule

Slag Vid Birkabro

Jag var gången nedåt viken, stod och skänkte sjön en blick,
Då en kylig fläkt av nordan riste vassen där den gick!
Lätt som en krusning kom på ytan av den spegel som där låg,
Horisonten tog mitt öga och dit bortåt så jag såg!

Vi vänta inga vänner, nej vi vänta ingen alls,
Men över sjön sågs komma nio skepp med män och allt!
Såg vinden slå i segel, de for fram med faslig fart,
Sköldbehängd var reling och för drabbning där var klart!

Så mot husen då jag löpte, mötte Agvald där på stig:
"Vi måste larma folket, om nu strid det måste bli!"
Arnor Jarlaskald i salen, såg upp då vi kom in;
"Fly mig hornet där på väggen! Ta och hämta brodern din!"

Med kraft jag lät i luren, och såg folket rusa till,
"Lägg vapen fram och sköldar! Alle män oss freda vill!"
Jag såg Helge den magre, såg Gull-Tore där kom,
Liksom Arnor Käringnäbb samt Arngrim Bärsärk på Bolm!

Allt folket så vi fylkat, nervid vattnet där vi stod,
Allt närmare kom båtar, vi såg männen där ombord!
Talte Hromund Halte: "Ja fick Korpvarsl inatt,
Satt å skriva oppi rökgång, ondögd så och svart!"

I vinden hördes olåt, slog emot oss där på strand,
Som de vrålade och bet i sköldars järnbeklädda rand!
Blodröd sköld i masttopp, varje avsikt låg oss klar,
"Nåväl!" Sa Sneglu-Halle, "Låt oss se vem örnen tar!"

Där var Skäggbrodde och Torgeir Ljosvetningagode, han
Blotgode vis och märklig kommen hit från isars land.
Där var Torarin svarte, Anund Uppsale och Orm, han
Steintorsson; som kvad om kvinnor natten lång!

Ivar Benlös han var med, stod med svärdet höjt i hand,
Halvdan Vitben såg jag stå, och där eld i ögon brann.
Olof Trätalja; hans fader, gjorde tecken opp till Tor,
"Måhända dags att fara dit där Odins kämpar bor."

Allt folket så vi fylkat, nervid vattnet där vi stod,
Allt närmare kom båtar, vi såg männen där ombord.
Gisle Sursson fordom fredlös, dikta deppigt fast han log;
I tretton år han jagad genom vildmark, genom skog!

Sangue na Birkabro

Eu estava descendo a enseada, olhando o lago com um olhar,
Então uma brisa fria do norte agitou a junça onde passava!
Leve como uma ondulação, veio na superfície do espelho que ali estava,
O horizonte capturou meu olhar e lá longe eu avistei!

Não esperávamos amigos, não, não esperávamos ninguém,
Mas sobre o lago vi chegar nove barcos com homens e tudo!
Vi o vento enchendo as velas, eles avançavam com uma velocidade incrível,
A borda estava adornada com escudos e a batalha estava prestes a começar!

Então corri em direção às casas, encontrei Agvald no caminho:
"Precisamos avisar o povo, se a luta vai acontecer!"
Arnor Jarlaskald na sala, olhou para cima quando entramos;
"Traga-me a corneta que está na parede! Vá buscar seu irmão!"

Com força eu soprei na trompa, e vi o povo correndo para cá,
"Coloquem as armas e escudos! Todos os homens queiram nos proteger!"
Vi Helge, o magro, vi Gull-Tore chegando,
Assim como Arnor, o Velho e Arngrim, o Berserker de Bolm!

Todo o povo se reuniu, nervoso à beira da água onde estávamos,
Os barcos se aproximavam, vimos os homens a bordo!
Hromund Halte falou: "Sim, recebi um presságio de corvo esta noite,
Estava escrevendo na chaminé, com um olhar maligno e sombrio!"

No vento ouvia-se um alvoroço, batendo contra nós na praia,
Como eles gritavam e mordiam as bordas de ferro dos escudos!
Um escudo vermelho na ponta do mastro, cada intenção estava clara para nós,
"Muito bem!" Disse Sneglu-Halle, "Vamos ver quem a águia levará!"

Lá estavam Skäggbrodde e Torgeir, o Iluminado, ele
O sacerdote sábio e curioso, vindo da terra dos gelos.
Lá estava Torarin, o negro, Anund de Uppsala e Orm, ele
Steintorsson; que cantava sobre mulheres a noite toda!

Ivar, o Sem-pernas, estava com ele, com a espada erguida na mão,
Halvdan, o de Dentes Brancos, eu vi parado, e havia fogo em seus olhos.
Olof Trätalja; seu pai, fez sinal para Tor,
"Talvez seja hora de ir para onde os guerreiros de Odin habitam."

Todo o povo se reuniu, nervoso à beira da água onde estávamos,
Os barcos se aproximavam, vimos os homens a bordo.
Gisle Sursson, outrora fora da lei, escrevia melancolicamente, mesmo sorrindo;
Por treze anos ele foi perseguido pela selva, pela floresta!

Composição: