Lejonet från norden
November morgon tidig timma
Där står en här i väntan
Där står en här i dimma
Hör i detta töcken
Hur tystnad tvingas vika
I facklors sken föds rörelse
Föds liv
Man väntar
Och önskar att väntan snart är över
Månget sinne kan redan ana
Lukten av brunnet krut
Se hur dimman lättar
Och för dagen banar väg
Bland tusenden av män
Här framstår klarast en
Han stiger fram
Han äntrar sin häst
Den nötbruna hingsten Streiff
Han rider längs rader av män
Han hälsar dem
Han kallades den store
Gustav Adolf var hans namn
Ett lejon ifrån norden
Så var i krig hans hamn
Här är en dyster morgon
Väntan går i stilla bön
Se dimma, hur den lättar
Hör ord från tät till kö
Den grova sko går framåt
Trampar tungt i fuktig jord
Se marken blir till lera
Här väntas sådd av blod
Gå sakta över fälten
Ty här vilar fäders ben
Här sover son av folket
Som dog och kulor ven
Ledda av ett lejon
Gick i striden många män
Då dagen dog i mörker
Kom sorg till segraren
Gå sakta över fälten
Ty här vilar fäders ben
Här sover son av folket
Som dog och kulor ven
Ur töcknet sågs där komma
Hingsten Streiff med sadel, trött
Pistoler i de hölster
Den ena gick i rött
Här är döden nu i luften
Här är döden överallt
Om döden drabbat kungen
Ack vinden viner kallt
Gå sakta över fälten
Ty här vilar fäders ben
Här sover son av folket
Som dog och kulor ven
Ledda av ett lejon
Gick i striden många män
Då dagen dog i mörker
Kom sorg till segraren
Gå sakta över fälten
Ty här vilar fäders ben
Här sover son av folket
Som dog och kulor ven
Gå sakta över fälten
Ty här vilar fäders ben
Här sover son av folket
Som dog och kulor ven
Ledda av ett lejon
Gick i striden många män
Då dagen dog i mörker
Kom sorg till segraren
Gå sakta över fälten
Ty här vilar fäders ben
Här sover son av folket
Som dog och kulor ven
Leão do Norte
Manhã de novembro, hora bem cedo
Aqui está um homem à espera
Aqui está um homem na névoa
Ouça neste nevoeiro
Como o silêncio é forçado a ceder
Na luz das tochas, o movimento nasce
A vida surge
A espera continua
E se deseja que a espera logo acabe
Muitos sentidos já podem pressentir
O cheiro de pólvora queimada
Veja como a névoa se dissipa
E abre caminho para o dia
Entre milhares de homens
Um se destaca mais que os outros
Ele avança
Ele monta seu cavalo
O castanho Streiff
Ele cavalga ao longo das fileiras de homens
Ele os cumprimenta
Ele era chamado de o grande
Gustav Adolf era seu nome
Um leão do norte
Assim era sua fortaleza em guerra
Aqui está uma manhã sombria
A espera se transforma em oração silenciosa
Veja a névoa, como se dissipa
Ouça palavras de perto a longe
A pesada bota avança
Pisando firme na terra úmida
Veja a terra se tornando lama
Aqui se espera a semeadura de sangue
Caminhe devagar pelos campos
Pois aqui descansam os ossos dos ancestrais
Aqui dorme o filho do povo
Que morreu e as balas voaram
Guiados por um leão
Muitos homens foram à luta
Quando o dia morreu na escuridão
A tristeza veio ao vencedor
Caminhe devagar pelos campos
Pois aqui descansam os ossos dos ancestrais
Aqui dorme o filho do povo
Que morreu e as balas voaram
Da névoa, viu-se chegar
O cavalo Streiff com a sela, cansado
Pistolas em seus coldres
Uma delas estava em vermelho
Aqui está a morte agora no ar
Aqui está a morte em todo lugar
Se a morte atingiu o rei
Ah, o vento sopra frio
Caminhe devagar pelos campos
Pois aqui descansam os ossos dos ancestrais
Aqui dorme o filho do povo
Que morreu e as balas voaram
Guiados por um leão
Muitos homens foram à luta
Quando o dia morreu na escuridão
A tristeza veio ao vencedor
Caminhe devagar pelos campos
Pois aqui descansam os ossos dos ancestrais
Aqui dorme o filho do povo
Que morreu e as balas voaram
Caminhe devagar pelos campos
Pois aqui descansam os ossos dos ancestrais
Aqui dorme o filho do povo
Que morreu e as balas voaram
Guiados por um leão
Muitos homens foram à luta
Quando o dia morreu na escuridão
A tristeza veio ao vencedor
Caminhe devagar pelos campos
Pois aqui descansam os ossos dos ancestrais
Aqui dorme o filho do povo
Que morreu e as balas voaram