Nu släcks alla ljusen
Så hörde vi berättas om då och länge sen
Om leverne å liv uti Svea rikes hägn
Hur alla trakters grönskan gav liv och rikedom
Hur folket som där levde var folk som stod i blom
Så släckes ljusen uti hus och hem
Nu växer äng och lid igen
Nu tystnar släggorna i smedjorna
och alla kvarnhjul går i stå
Nu slutar hjulen snurra
Nu slocknar eldens låga
Nu falnar hela bygden bort
Sen hördes röster ropa
om framsteg, väg och vinst
Det lilla måste vika då tro på framsteg finns
Försökte så ett fåtal med stolthet leva kvar
Men marken gav ej nog,
kanske rovdrift efter skog?
Så reser vi längs vägen som leder ingen stans
Ser byggd och trakt förfalla så vettlöst utan sans
"Att landet skulle leva" så sades högt och stort
Vad skådar då mitt öga här är både öde och tomt
Agora se apagam todas as luzes
Então ouvimos contar sobre tempos passados
Sobre a vida e o viver no reino da Suécia
Como a vegetação de cada canto trazia vida e riqueza
Como o povo que ali vivia era gente que florescia
Agora se apagam as luzes nas casas e lares
Agora a campina e o mato voltam a crescer
Agora as marretas se calam nas forjas
E todas as rodas dos moinhos param
Agora as rodas deixam de girar
Agora a chama do fogo se apaga
Agora toda a região se desvanece
Então vozes começaram a clamar
Sobre progresso, caminho e vitória
O pouco teve que ceder, pois a crença no progresso existe
Assim, alguns poucos tentaram viver com orgulho
Mas a terra não dava o suficiente,
Talvez exploração da floresta?
Então seguimos pela estrada que não leva a lugar nenhum
Vemos a construção e a região se deteriorarem tão insensatamente
"Que o país deveria viver" assim se dizia em alto e bom som
Mas o que meus olhos veem aqui é tanto desolação quanto vazio.