Svinstaskär
Dansen den går uppå Svinsta skär, hör klackarna mot hällen.
Gossen han svänger med flickan kär i stilla sommarnatt.
Blommorna dofta från hagen där och många andra ställen
och mitt i taltrastens kvällskonsert hörs många muntra skratt.
Refr:
Ljuvlig är sommarnatten, blänkande vikens vatten.
Och mellan bergen och tallarna, höres musiken och trallarna.
Flickan har blommor i håren, månen strör silver i snåren.
Aldrig förglömmer jag stunderna där uppå Svinnsta skär.
Gossen tar flickan uti sin hand och vandrar nedåt stranden,
lossar sin jolle och ror från land, bland klippor och bland skär.
Drömmande ser han mot vågens rand, som rullar in mot sanden,
kysser sin flicka så ömt ibland, och viskar "Hjärtans kär".
Refräng
Solen går upp bakom Konungssund, och stänker guld i vågen.
Fåglarna kvittra i varje lund, sin stilla morgonbön.
Gäddorna slå invid skär och grund, så lekfulla i hågen.
Men sista valsen i morgonstund, man hör från Svinsta skär:
Refräng
Na Praia de Svinsta
A dança acontece na Praia de Svinsta, ouço os saltos na pedra.
O garoto balança com a garota amada numa calma noite de verão.
As flores exalam perfume do campo e de muitos outros lugares
E no meio do concerto noturno do tordo, ouvem-se muitas risadas alegres.
Refrão:
Linda é a noite de verão, a água da baía brilha.
E entre as montanhas e os pinheiros, ouve-se a música e as cantorias.
A garota tem flores no cabelo, a lua espalha prata nos arbustos.
Nunca esquecerei os momentos lá na Praia de Svinsta.
O garoto pega a garota pela mão e caminha pela praia,
desamarra seu barco e rema para longe, entre as pedras e os recifes.
Sonhando, ele olha para a beira da onda, que rola em direção à areia,
beija sua garota com ternura às vezes, e sussurra "Meu coração querido".
Refrão
O sol nasce atrás de Konungssund, e espalha ouro nas ondas.
Os pássaros cantam em cada bosque, sua tranquila oração matinal.
Os lúcios brincam perto dos recifes e fundos, tão brincalhões na alegria.
Mas a última valsa na manhã, se ouve da Praia de Svinsta:
Refrão