Ballad Om Vintern
Jag minns allt som vackert och färggrant
Jag minns hur vi brukade le
Men löven föll ner, elementen slogs på
Himlen blev färglös, oföränderligt grå
Jag har aldrig haft någon kul vinter
Sen jag var tolv, tretton år
Men man kan ju förstå, hur det blir så
När vår himmel är färglös, oföränderligt grå
Visst finns det stunder som skiner
Ibland kan det kännas okej
Men det blir i bästa fall, som på super8band
Där himlen är färglös, oföränderligt grå
Oföränderligt grå
Balada do Inverno
Eu me lembro de tudo que era bonito e colorido
Eu me lembro de como costumávamos sorrir
Mas as folhas caíram, os elementos se enfrentaram
O céu ficou sem cor, eternamente cinza
Nunca tive um inverno divertido
Desde que eu tinha doze, treze anos
Mas dá pra entender como isso acontece
Quando nosso céu é sem cor, eternamente cinza
Claro que existem momentos que brilham
Às vezes pode até parecer ok
Mas no melhor dos casos, é como em filme super 8
Onde o céu é sem cor, eternamente cinza
Eternamente cinza