Visa I Vinden
Jag sjunger en visa i vinden
och hoppas att vinden för
min sköna den visan mot kinden
och i hennes öra strör
och hennes hjärta rör.
Jag har varit i länder många
och ej varit i många fler.
Nog skulle jag sluta gånga,
om du mig därom ber.
Och kärligt på mig ser.
Men önska mig lycka på färden
när jag nu ifrån dig drar.
Och orsaken, Ann-Katrin, är den:
jag kan ej stanna kvar
där jag ej din kärlek har.
Jag sjunger en visa i blåsten,
jag sjunger en visa i storm.
Mitt hjärta är som en gråsten,
mitt hjärta har mist sin form.
Men hör på min marsch under månen,
den gungar i stadig moll.
Den passar ej på grammofonen,
den handlar om dig, ditt troll.
Att ditt hjärta är ett såll.
Och min smärta är enorm.
Canção ao Vento
Eu canto uma canção ao vento
esperando que o vento leve
minha beleza até sua face
e em seu ouvido espalhe
e toque seu coração.
Eu estive em muitos lugares
e não estive em muitos mais.
Com certeza eu pararia de andar,
se você me pedisse isso.
E com carinho me olharia.
Mas deseje-me sorte na jornada
quando eu agora me afastar de você.
E a razão, Ann-Katrin, é essa:
eu não posso ficar aqui
onde não tenho seu amor.
Eu canto uma canção no vento,
eu canto uma canção na tempestade.
Meu coração é como uma pedra,
meu coração perdeu sua forma.
Mas ouça minha marcha sob a lua,
ele balança em um tom menor.
Não cabe no gramofone,
esse é sobre você, sua bruxa.
Que seu coração é um filtro.
E minha dor é imensa.