Farväl Jupiter
här på gatan där jag gömmer mig
har hösten börjat tidigt
du hör vindarna från slummern
mellan grenar och blad
har du vaknat efter kraschen
har du samlat dina saker
när förtrollningen är bruten
är det dags att ge sig av
inget rinner ut i sanden
för en drömmare från landet
som varit mest i skymningens
flammande land
en dag står han mitt i askan
med ett litet barn i handen
vilsen som en flykting
i sitt barndomsland
farväl Jupiter, adjö
jag måste läka mina sår
jag ser din singlande snö
dölja spåren där jag går
du vet, kvar fanns ingen undran
ingen lust och ingen skärpa
bara skatteskrapans skugga
och ett svidande drag
vi var starkare än mörkret
vi var snabbare än ljuset
vi var myten om oss själva
Jupiter och jag
farväl Jupiter, adjö
jag måste läka mina sår
jag ser din singlande snö
dölja spåren där jag går
jag ska sakna din välsignelse
när stormarna rasar
länge ska du fattas
i den vådliga stan
tack för skymningens sånger
tack för nattens alla lögner
tack för rodnaden om morgonen
och drömmarna på dan
tack för kriget mot dom kloka
för virvlarna i håret
tack för svaren på gåtorna
du la i min hand
jag ska minnas dina drömmar
jag behåller dina viljor
jag ska söka dina krafter
i ett farligare land
farväl Jupiter, adjö
jag måste läka mina sår
jag ser din singlande snö
dölja spåren där jag går
farväl Jupiter, adjö
jag måste läka mina sår
jag ser din singlande snö
dölja spåren där jag går
Adeus Júpiter
aqui na rua onde me escondo
a primavera começou cedo
você ouve os ventos da soneca
entre galhos e folhas
você acordou depois da queda
você juntou suas coisas
quando o encanto se quebrou
é hora de partir
nada escorre para a areia
para um sonhador do campo
que esteve mais na penumbra
do país em chamas
um dia ele está no meio das cinzas
com uma criança pequena na mão
perdido como um refugiado
na sua terra natal
adeus Júpiter, tchau
eu preciso curar minhas feridas
eu vejo sua neve cintilante
encobrindo as marcas onde vou
você sabe, não restou nenhuma dúvida
nem desejo e nem clareza
só a sombra da escravidão
e um puxão ardente
éramos mais fortes que a escuridão
éramos mais rápidos que a luz
éramos o mito sobre nós mesmos
Júpiter e eu
adeus Júpiter, tchau
eu preciso curar minhas feridas
eu vejo sua neve cintilante
encobrindo as marcas onde vou
vou sentir falta da sua bênção
quando as tempestades rugirem
por muito tempo você fará falta
na cidade perigosa
obrigado pelas canções da penumbra
obrigado por todas as mentiras da noite
obrigado pelo rubor da manhã
e pelos sonhos durante o dia
obrigado pela guerra contra os sábios
pelas reviravoltas no cabelo
obrigado pelas respostas aos enigmas
que você colocou na minha mão
eu vou lembrar dos seus sonhos
eu guardo suas vontades
eu vou buscar suas forças
em uma terra mais perigosa
adeus Júpiter, tchau
eu preciso curar minhas feridas
eu vejo sua neve cintilante
encobrindo as marcas onde vou
adeus Júpiter, tchau
eu preciso curar minhas feridas
eu vejo sua neve cintilante
encobrindo as marcas onde vou