395px

Eu Não Entendo Nada

Lars Winnerbäck

Jag fattar ingenting

inte en dag yngre
skriver jag en sång
jag har ältat alla ord
här över muggar och glas
vi kom varandra närmre
du och jag i vår
och jag är tacksam för
att du orkade lyssna

en sommar igen
kanske nån vecka på landet
kanske nån helg
i nån storstad söderut
du och din tjej
jag och min son ibland
planerna är skönt
om dom kan flyta lite nu

fan, det värker
det ilar då och då
det känns ibland som om alla har
förstått utom jag
att världen står och pekar
stackars han som tror
att livet är en dröm
han borde ta ett jobb

jag drack en kaffe hos Louise
på hennes uteplats igår
hembakt och en son
som lärt sig cykla just
hon berättade sin historia
och om styrkan hon fått
hur värdena ändras
när sjukdomar kommer

jag ville skjuta mig själv
redan på tunnelbanan hem
för hur svag jag har varit
och hur fel jag haft
två öl senare
var Skånegatan
ändå lite lockande
och framtidens ljus

jag fattar ingenting...

ännu inte äldre
tar jag flyget härifrån
och tänker att jag blivit lite
starkare
tänker att jag bara måste
se mig om
och leva lite mer
du vet hur jag är

men sen i mörkret på hotellet
i lappsjukans klimax
klickar jag fram bilder
som jag har i telefon
hon och jag i taxi
på väg från Gorkijparken
på ett sista försök
i Moskva

nu minns jag det som varmt
det där som frös i TV-soffan
dagarna vi inte orkade
prata med varann
jag tvivlar än en gång
och strör ut frågorna på bordet
nån säger nånting
nån annan nåt annat

jag kunde säga att jag önskar
hon förstod
men det är ju inte det
jag vill nog bara ändra sanningen
nu går solen upp
och jag står på en balkong
i ett land jag aldrig känt
och tittar österut

ett land jag aldrig känt
med nya smaker att förnimma
steg som måste tas
och mina hyllor för mig själv
stolt som en bödel
som bara gör sitt jobb
väntar jag på frälsning
och förståelse

jag fattar ingenting...

jag fattar ingenting
och jag ser bara tecken
bilder säger stanna
bilder säger gå
vi pratar inte mera
eller gifter oss till hösten
saker förändras
när tiden går

har jag väntat mig för mycket
blåste jag iväg
jag ser tillbaka på
en radda av affischer
jag tror jag drömde om ett liv
bara utan korridorer
utan korridorer
skulle jag bli lycklig

du kände mig när
åren var terminer
när sommaren var helig
och nätterna var allt
du har vart densamma
som en klippa genom tiden
med en hand som
verkat räcka åt oss alla

minns du när vi satt
utanför Strandbaden i Falkenberg
och lyssnade på när
havet blåste in
det var långt innan henne
det var långt före allt
men jag kan inte komma på
att jag saknade nåt då

jag ser regnet komma närmre
över floden
TV:n dövar tystnaden
i mörkret
tid tid
inte en dag yngre
skriver jag en sång

jag fattar ingenting...

Eu Não Entendo Nada

não sou um dia mais jovem
escrevo uma canção
já pensei em todas as palavras
aqui entre canecas e copos
nos aproximamos mais
você e eu na nossa
e sou grato por
você ter conseguido ouvir

um verão de novo
talvez uma semana no campo
talvez um fim de semana
em alguma grande cidade ao sul
você e sua garota
eu e meu filho às vezes
os planos são bons
se eles puderem fluir um pouco agora

caramba, dói
é uma dor de vez em quando
às vezes parece que todos já
entenderam menos eu
que o mundo está apontando
coitado de quem acredita
que a vida é um sonho
ele deveria arranjar um emprego

eu tomei um café com a Louise
na varanda dela ontem
bolo caseiro e um filho
que aprendeu a andar de bicicleta agora
ela contou sua história
e sobre a força que ganhou
como os valores mudam
quando as doenças aparecem

eu queria me matar
já no metrô de volta pra casa
por quão fraco eu fui
e quão errado eu estive
duas cervejas depois
Skånegatan
ainda era um pouco tentadora
e a luz do futuro

eu não entendo nada...

ainda não sou mais velho
tomo o voo daqui
e penso que fiquei um pouco
mais forte
penso que só preciso
me olhar
e viver um pouco mais
você sabe como eu sou

mas então, na escuridão do hotel
no auge da solidão
eu rolo as fotos
que tenho no celular
ela e eu no táxi
indo de Gorkijparken
em uma última tentativa
em Moscou

agora lembro disso com carinho
aquilo que congelou no sofá da TV
dias em que não conseguimos
conversar um com o outro
eu duvido mais uma vez
e espalho as perguntas na mesa
alguém diz algo
outro diz outra coisa

eu poderia dizer que desejo
que ela entendesse
mas não é isso
na verdade, eu só quero mudar a verdade
agora o sol nasce
e eu estou em uma varanda
em um país que nunca conheci
e olho para o leste

um país que nunca conheci
com novos sabores a sentir
passos que precisam ser dados
e minhas prateleiras para mim mesmo
orgulhoso como um carrasco
que só faz seu trabalho
espero pela salvação
e compreensão

eu não entendo nada...

eu não entendo nada
e só vejo sinais
imagens dizem pare
imagens dizem vá
não falamos mais
ou nos casamos no outono
as coisas mudam
quando o tempo passa

esperei demais?
me deixei levar
olho para trás
uma série de pôsteres
acho que sonhei com uma vida
só sem corredores
sem corredores
seria feliz

você me conhecia quando
os anos eram semestres
quando o verão era sagrado
e as noites eram tudo
você sempre foi a mesma
como uma rocha através do tempo
com uma mão que
parecia alcançar todos nós

lembra quando estávamos
fora do Strandbaden em Falkenberg
e ouvimos quando
o mar soprava
foi muito antes dela
foi muito antes de tudo
mas não consigo lembrar
que eu sentisse falta de algo então

eu vejo a chuva se aproximando
sobre o rio
a TV abafa o silêncio
na escuridão
tempo, tempo
não sou um dia mais jovem
escrevo uma canção

eu não entendo nada...

Composição: