Jag har väntat på ett regn
imorse hängde man Saddam
jag har ingen skuld i det
jag kan ha verkat lite tyngd eller nåt
men det är nog sån jag är
jag sköt en överdos av Eken
jag klev över varje gräns
jag ville vara hjälten eller boven
jag ville vara nåt som känns
det är trängre här på gatorna
fast vi är längre från varann
det står ett tornhus vid fjärden här
där inne gör dom vad dom kan
kanske kommer en förändring
en dag när banden stärks
kanske finns en plan i huset där
fast dom vill inte att det märks
jag har väntat på ett regn jag kan förlora mig i
jag hör ett hjärta som slår
inatt har jag bett för stunden dimman drar förbi
för en välkommen vår
vi gick långt här du och jag
kanske så långt vi kunde gå
kanske fanns ingen ärlig chans för oss
men jag ser det inte så
det är som jag burit en förbannelse
ibland med ryggen rak
ibland med både hopp och tro
men det är ändå samma sak
jag har spridit lite värme
jag har spridit lite frost
jag är varken hjälten eller boven
jag är bara lite lost
från fönstret ser jag tidens tand
kedjor komma och gå
ingen är del av den här trenden
alla bara hälsar på
jag har väntat på ett regn jag kan förlora mig i
jag hör ett hjärta som slår
inatt har jag bett för stunden dimman drar förbi
för en välkommen vår
jag har köpt så kalla saker
jag har gått den kalla gatan ner
nu har jag frusit allt för länge
jag ska inte vara kall nåt mer
har du sett nån i ögonen
jag hittar inte dit
jag kan inte reglerna i spelet
men du får gärna komma hit
nu smakar jag försiktigt
skiljer varmt ifrån kallt
jag måste lära mig från grunden
jag måste omvärdera allt
du är svår att leva utan
jag är svår att leva med
imorse hängde man Saddam i ett rep
jag har ingen skuld i det
jag har väntat på ett regn jag kan förlora mig i
jag hör ett hjärta som slår
inatt har jag bett för stunden dimman drar förbi
för en välkommen vår
Eu Esperei por uma Chuva
hoje de manhã penduraram o Saddam
não tenho culpa nisso
posso ter parecido um pouco pesado ou algo assim
mas é assim que eu sou
atirei uma overdose de Eken
pisei em cada limite
queria ser o herói ou o vilão
queria ser algo que faz sentir
as ruas estão mais apertadas aqui
mesmo estando mais longe um do outro
há um prédio alto à beira do lago aqui
lá dentro eles fazem o que podem
talvez venha uma mudança
um dia quando os laços se fortalecerem
talvez haja um plano na casa lá
mas eles não querem que isso apareça
eu esperei por uma chuva em que eu possa me perder
ouço um coração batendo
esta noite eu rezei pelo momento a névoa passa
por uma primavera bem-vinda
andamos longe aqui, eu e você
talvez tão longe quanto podíamos ir
talvez não houvesse uma chance honesta para nós
mas eu não vejo assim
é como se eu carregasse uma maldição
às vezes com as costas retas
às vezes com esperança e fé
mas ainda é a mesma coisa
eu espalhei um pouco de calor
eu espalhei um pouco de frio
não sou nem o herói nem o vilão
só estou um pouco perdido
da janela vejo o tempo passar
correntes vêm e vão
ninguém faz parte dessa tendência
todos só se cumprimentam
eu esperei por uma chuva em que eu possa me perder
ouço um coração batendo
esta noite eu rezei pelo momento a névoa passa
por uma primavera bem-vinda
comprei coisas tão frias
desci pela rua fria
agora estou congelado há tempo demais
não vou ficar frio nunca mais
você já olhou alguém nos olhos?
eu não consigo chegar lá
não conheço as regras do jogo
mas você pode vir aqui
agora eu provo com cuidado
diferencio o quente do frio
preciso aprender do zero
preciso reavaliar tudo
você é difícil de viver sem
eu sou difícil de viver com
hoje de manhã penduraram o Saddam em uma corda
não tenho culpa nisso
eu esperei por uma chuva em que eu possa me perder
ouço um coração batendo
esta noite eu rezei pelo momento a névoa passa
por uma primavera bem-vinda