Hon kommer från främmande vidder
Hon kommer från ställen
där tiden har slutat passera
där morgonen sjunker i havet
och skymningen gryr
Hon får dig att lova
vad du lovat att aldrig riskera
Hon är överallt
där du stannar och dit du flyr
Hon kommer från främmande vidder
där havet är land och land hav
Där vindarna brusar
och forsarna susar
och skatorna ger sig av
Hon är eldfast och stark
hon är sårbar och öm
Hon kommer från främmande vidder
Hon stannar hos dig som en dröm
Hon vänder sig om när du vunnit
och solar i glansen
och hon äger styrkan
du alltid trodde var din
När tystnaden dånar som oljud
och stramar kring halsen
När rimfrosten glittrar
då står hon vid dörren och vill in
och hon kommer från främmande vidder
där stormen är lä och lä storm
där svart är vitt
där mitt är ditt
där det tydliga mist sin form
Hon gör silver av damm
hon gör honung av salt
Hon kommer från främmande vidder
där ingenting blir allt
Hon kommer från ställen
där de starkaste spjärn bara slinter
Hon vandrar längs krokiga vägar
hon själv trampat opp
Hon är orörd av lagar och regler
av sommar och vinter
Hon ler emot dig
just innan solen går upp
Hon kommer från främmande vidder
där dom fattiga ruvar på guld
där svaret är frågan
där gnistan är lågan
och dygd är detsamma som skuld
Du vill ta henne med
hon ska se vad du kan
men hon kommer från främmande vidder
dit du reser men aldrig når fram
Ela vem de terras estranhas
Ela vem de lugares
onde o tempo parou de passar
onde a manhã mergulha no mar
e a penumbra se forma
Ela faz você prometer
o que você jurou nunca arriscar
Ela está em todo lugar
onde você para e para onde você foge
Ela vem de terras estranhas
do mar que é terra e da terra que é mar
Onde os ventos rugem
e as cachoeiras sussurram
e os gralhos se vão
Ela é resistente e forte
e é vulnerável e suave
Ela vem de terras estranhas
Ela fica com você como um sonho
Ela se vira quando você vence
e se banha no brilho
e ela possui a força
que você sempre achou que era sua
Quando o silêncio estronda como barulho
e aperta ao redor do pescoço
Quando a geada brilha
e ela está na porta querendo entrar
E ela vem de terras estranhas
de onde a tempestade é abrigo e abrigo é tempestade
do preto que é branco
do meu que é seu
do que é claro que perdeu sua forma
Ela faz prata de poeira
e faz mel de sal
Ela vem de terras estranhas
do onde nada se torna tudo
Ela vem de lugares
onde os mais fortes escorregam
Ela caminha por caminhos tortuosos
que ela mesma pisou
Ela é intocada por leis e regras
por verão e inverno
Ela sorri para você
justo antes do sol nascer
Ela vem de terras estranhas
de onde os pobres guardam ouro
de onde a resposta é a pergunta
de onde a faísca é a chama
e a virtude é a mesma que a culpa
Você quer levá-la com você
ela deve ver do que você é capaz
mas ela vem de terras estranhas
de onde você viaja mas nunca chega.