Av ingens frö
Du bjuder ut ditt skratt till var och en som önskar få
Älvorna har bjudit dig till vals
Men din salta dagg syns tydligt mot din ögonfrans ändå
Du dansar tyst en kärleksvals från ingen alls
I desperat jakt på en vän
kan du förnedras om igen
Du skänker mer än nån kan ta
för en sekund av nånting bra
Kan någon ge vad du ska ha
Vill någon se vad du har sett
Kan du nånsin hitta rätt
och få tillbaka det du gett
Natten har sin sång om vilsenhet en trappa ner
Där blinkar lamporna till komp av en maskin
Ett trött och vilset barn av trasig värld är allt jag ser
när du felfritt stampar takt till hysterin
Du blommar upp av ingens frö
i värme varm som slask och snö
Du torkar tår av ingens tröst
och lyssnar tyst till ingens röst
Du har rock'n'roll i dina bröst
Du har blues i dina lår
Du har visor i ditt hår
och poesi i dina sår
Men nu syns daggen tydlig mot din ögonfrans igen
Du vinglar bakfull hem till väggar utan svar
Ditt glamourösa hopp om lyckovärld i skymningen
blev en bitter vandring hem i singular
Du har sett drömmar rasa ner
och du vet hur munnar ler
Dom älskar gärna det dom ser
men dom skräms bort om det finns mer
Men du är van vid folks manér
och från din vagga till din grav
är du den vilsna världens slav
du är en tår i svarta hav
Semente de Ninguém
Você oferece seu riso a quem quiser receber
As fadas te convidaram pra dançar
Mas sua lágrima salgada brilha bem na sua pestana
Você dança em silêncio uma valsa de amor sem par
Na busca desesperada por um amigo
Você pode se humilhar de novo
Você dá mais do que alguém pode pegar
Por um segundo de algo bom
Alguém pode te dar o que você precisa?
Alguém pode ver o que você viu?
Você consegue encontrar o certo
E recuperar o que você deu?
A noite tem sua canção sobre a solidão lá embaixo
Onde as luzes piscam ao som de uma máquina
Uma criança cansada e perdida de um mundo quebrado é tudo que eu vejo
Quando você marca o ritmo da histeria
Você floresce da semente de ninguém
Em um calor quente como lama e neve
Você seca lágrimas de ninguém
E escuta em silêncio a voz de ninguém
Você tem rock'n'roll no seu peito
Você tem blues nas suas coxas
Você tem canções no seu cabelo
E poesia nas suas feridas
Mas agora a lágrima brilha de novo na sua pestana
Você cambaleia bêbada pra casa em paredes sem resposta
Sua esperança glamourosa de um mundo feliz no crepúsculo
Se tornou uma amarga caminhada pra casa em solidão
Você viu sonhos desmoronarem
E sabe como sorrisos aparecem
Eles adoram o que veem
Mas se assustam se houver mais
Mas você está acostumada com o jeito das pessoas
E da sua cama até seu túmulo
Você é a escrava do mundo perdido
Você é uma lágrima em mares negros