För den som letar
Du växte upp i det lilla landet
Du känner doften av skrapsår och grus
Av skogens nässlor och bäcken därigenom
Mellan rader av symmetriska hyreshys
Där hade nån slagit i spaden och drömt en dröm
Med det är ingenting som märks där idag
Där gror nu bara drömmen om en väg därifrån
Ett annat liv, ett annat jag
Den stan hade inga visioner
Inga öppna hav, ingen kust
Inga salta historier i väggarna
Inga svindlande höjder, ingen lust
Känner du hur längtan tar
Hur du sträcker dig och stretar
Bakom varje hög av sand
Finns guld för den som letar
För den som letar
Minns du morgonljus eller svärta
Ser du lampan slocknad eller tänd?
Minns du hennes brinnande hjärta
Blev du värmd då eller blev du bränd?
Bränt barn vill in i elden
Bort från askan och det rena grå
Bränt barn har fått smak för värmen
Har fått en kärlek till det Stora Blå
Att komma hem är som att resa i tiden
Du känner samma känslor igen
Den där kvalmiga, väntande friden
Och samma kärlek och vemod igen
Känner du hur längtan tar...
Nu skiner solen och nu blänker ljuset
I alla fönster, i alla krypin
Men i en etta i det högsta huset
Där rullar inlandsisen in
Vart ska du gå, vad ska du göra med tiden?
Men alla tusentals nätter och dar
Ska du schemalägga hela livet
Eller ha din rastlösa frihet kvar?
Jag bara undrar, jag bara tänker
Det finns en pusselbit som inte vill in
Här skiner solen och ljuset blänker
I alla fönster, i alla krypin
Para quem procura
Você cresceu naquele país pequeno
Sente o cheiro de feridas e de areia
Das urtigas da floresta e do riacho que passa
Entre fileiras de prédios simétricos
Ali alguém fincou a pá e sonhou um sonho
Mas hoje nada disso se nota lá
Agora só cresce o sonho de um caminho pra longe
Uma vida diferente, um eu diferente
Aquela cidade não tinha visões
Nenhum mar aberto, nenhuma costa
Nenhuma história salgada nas paredes
Nenhuma altura vertiginosa, nenhum desejo
Sente como a saudade aperta
Como você se estica e se esforça
Atrás de cada montinho de areia
Tem ouro pra quem procura
Pra quem procura
Lembra da luz da manhã ou da escuridão?
Você vê a lâmpada apagada ou acesa?
Lembra do coração ardente dela?
Você se sentiu aquecido ou queimado?
Criança queimada quer voltar ao fogo
Longe da cinza e do cinza puro
Criança queimada aprendeu a gostar do calor
Desenvolveu um amor pelo Grande Azul
Voltar pra casa é como viajar no tempo
Você sente as mesmas emoções de novo
Aquela paz sufocante, esperada
E o mesmo amor e melancolia de novo
Sente como a saudade aperta...
Agora o sol brilha e a luz reflete
Em todas as janelas, em todos os cantinhos
Mas em um apê no prédio mais alto
A geleira avança
Pra onde você vai, o que vai fazer com o tempo?
Mas todas aquelas milhares de noites e dias
Você vai agendar toda a vida
Ou vai manter sua liberdade inquieta?
Eu só me pergunto, eu só fico pensando
Tem uma peça do quebra-cabeça que não se encaixa
Aqui o sol brilha e a luz reflete
Em todas as janelas, em todos os cantinhos
Composição: Lars Winnerbäck