Vinter över ån
"Det var nånting jag skulle fråga" sa han strax efter la han på
Det var väl inte så viktigt
Men det växte sig försiktigt i hennes huvudvärk ändå
Som en gnagande fråga
Hon åker in till stan ibland och irrar runt där som ett fån
Fast han säkert redan flyttat där ifrån
Tiden går och hösten fryser till
Och blir till vinter över ån
Det var nånting hon skulle svarat
nånting som hon kom på
När hon läste i en tidning
Nånting om ensamhetsförtvirning
inget särskilt men ändå
Hon skulle säkert förklarat nånting
Hon går hem förbi hans lägenhet har dom målat och byggt om
Han har väl säkert tatt' sig loss och vänt sig om
Från stan så väntar höst som fryser till
och blir till vinter över dom
Han kunde frågat hur hon kände
Och förklarat vad som hände
Han kunde sagt nånting om alla sina goda teorier
Dom kunde säkert tagit en fika.
Han skulle sett att dom var lika
Här står nu hon med huvudvärk och svär i grubblerier
Finns inte plats för några tårar nu
när hans och hennes mark har blivit till en öken
Ingen lek att vara fröken
Hennes kram har blivit en spark mot alla stela tysta dårar
Och hennes varma mjuka rum är nu blivit en benvit korridor
där hon om natten går å svär å bits och slår
Å tiden går och hösten fryser till
och det är långt till nästa vår
Det glömmts ett hjärta kvar i frosten
En man som aldrig aldrig skrev
En man som undrar om hon gråter
Och kanske hon förlåter om hon fick veta om hans brev
Som ligger kvar på posten
Han åker in till stan ibland och irrar runt där som ett fån
Fast hon säkert redan flyttat där ifrån
Tiden går och hösten fryser till
och det blir vinter över ån
Han ville fråga hur hon kände
Och förklara vad som hände
Han ville säga nått om alla sina goda teorier
Han skulle gärna ta en fika
och han vet att dom är lika
Lika komiska när båda trampar runt i grubblerier
Inverno sobre o rio
"Era algo que eu queria perguntar" disse ele logo depois de desligar
Não era tão importante assim
Mas isso cresceu devagar na dor de cabeça dela mesmo assim
Como uma pergunta insistente
Ela vai pra cidade de vez em quando e fica vagando lá como uma idiota
Mesmo que ele já tenha se mudado de lá
O tempo passa e o outono congela
E se transforma em inverno sobre o rio
Era algo que ela deveria ter respondido
Algo que ela lembrou
Quando leu em uma revista
Algo sobre a confusão da solidão
Nada de especial, mas mesmo assim
Ela com certeza teria explicado algo
Ela passa em frente ao apartamento dele, pintaram e reformaram
Ele deve ter se livrado e se virado
Da cidade, o outono espera que congele
E se transforme em inverno sobre eles
Ele poderia ter perguntado como ela se sentia
E explicado o que aconteceu
Ele poderia ter dito algo sobre todas as suas boas teorias
Eles com certeza poderiam ter tomado um café.
Ele teria visto que eram iguais
Aqui está ela agora com dor de cabeça e xingando em suas divagações
Não há espaço para lágrimas agora
Quando o terreno dele e dela se tornou um deserto
Não é fácil ser a moça
O abraço dela se tornou um chute contra todos os idiotas silenciosos
E seu quarto quente e macio agora se tornou um corredor branco como osso
Onde ela à noite anda xingando, mordendo e batendo
E o tempo passa e o outono congela
E está longe da próxima primavera
Um coração ficou esquecido na geada
Um homem que nunca, nunca escreveu
Um homem que se pergunta se ela chora
E talvez ela perdoe se souber sobre sua carta
Que ficou na caixa de correio
Ele vai pra cidade de vez em quando e fica vagando lá como um idiota
Mesmo que ela já tenha se mudado de lá
O tempo passa e o outono congela
E se torna inverno sobre o rio
Ele queria perguntar como ela se sentia
E explicar o que aconteceu
Ele queria dizer algo sobre todas as suas boas teorias
Ele adoraria tomar um café
E ele sabe que eles são iguais
Iguais em suas comédias enquanto ambos vagam em suas divagações.