Åt samma håll
I februari var det bottenfryst i mälaren
Götgatan var grå och kall av seklets värsta vinter
Det var tungt, att gå
Stockholm verkar full av långa svarta labyrinter
Jag var virrig och trött, jag var sliten och nött
Allting runt omkring mig gick i ultrarapid,
och jag hade inga veckor, inga dar,
bara en röra av en massa tid
Jag ville hitta en bra paroll
Nånting och tro på nåt som tog mig upp en bit över noll
och hon mötte mig med sitt leende
Hon sa, "Ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll"
Och båtarna låg inne vid stadsgårdens kaj
Jag var beredd o dra till Åbo men hon rädda mig precis
Vad ska man göra ända fram till maj?
Mörkret är så tungt och alla männskor är som is.
men hon tyngdes inte ner, hon sa "Vad spelar det för roll?"
"Här! Ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll"
Blå dörren hade öppet och vi slog oss ner i baren,
hon var hemma efter veckor, runt på resor och jag lyssna
men hon sa "Jag kanske stannar här ett tag,
vi kanske hittar nåt att bygga upp en vacker dag"
Jag måste bara hitta en roll
Jag sa "Ta min hand, jag följer dig, vi sak åt samma håll"
Vi ramlar runt på alla ställen som var öppna den natten
Vi var konstnärer och dom bästa i sitt slag
Vi skulle ta oss långt, vi två
Hon sa "en dag står vi över februari, du och jag"
Natten var så kall, vi höll hårt om varann
Nu stänger dom i Stockholm o människorna försvann
men vi, vi hade lusten i behåll
Ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma
Jag ger min själ till händerna, den som ger och inte rycker
Jag sällar mig till hjältarna som gör och inte tycker
hon var allt, hon var sin,
Hon var den vackraste person jag hade träffat någonsin
Ah, bli kvar här med mig. Bli kvar här med mig
Vi behöver ingenting, ah vi kan starta på noll
men jag har ett rum några kvarter härifrån
Ah, Ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll
...härifrån
Ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll
ah, vi två
Ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll
Na Mesma Direção
Em fevereiro, o lago estava congelado
A Götgatan era cinza e fria, a pior inverno do século
Era pesado, caminhar
Estocolmo parecia cheia de longas labirintos negros
Eu estava confuso e cansado, desgastado e moído
Tudo ao meu redor passava em ultra-rápido,
e eu não tinha semanas, nem dias,
só uma bagunça de um monte de tempo
Eu queria encontrar um bom lema
Algo em que acreditar, que me levantasse um pouco acima de zero
e ela me encontrou com seu sorriso
Ela disse: "Pegue minha mão, eu te sigo, vamos na mesma direção"
E os barcos estavam parados no cais da cidade
Eu estava pronto pra ir pra Turku, mas ela me salvou na hora
O que fazer até maio?
A escuridão é tão pesada e as pessoas são como gelo.
Mas ela não se deixou abater, ela disse: "Qual é o problema?"
"Aqui! Pegue minha mão, eu te sigo, vamos na mesma direção"
A porta azul estava aberta e nos sentamos no bar,
elas estavam em casa depois de semanas, viajando e eu escutava
mas ela disse: "Talvez eu fique aqui um tempo,
quem sabe encontramos algo pra construir um dia bonito"
Eu só precisava encontrar um papel
Eu disse: "Pegue minha mão, eu te sigo, vamos na mesma direção"
Nós rodamos por todos os lugares que estavam abertos naquela noite
Éramos artistas e os melhores do nosso tipo
Nós iríamos longe, nós dois
Ela disse: "Um dia estaremos acima de fevereiro, você e eu"
A noite estava tão fria, nós nos seguramos firme
Agora estão fechando em Estocolmo e as pessoas desapareceram
mas nós, nós mantivemos a vontade
Pegue minha mão, eu te sigo, vamos na mesma
Eu dou minha alma às mãos, a que dá e não arranca
Eu me junto aos heróis que fazem e não opinam
ela era tudo, ela era dela,
Ela era a pessoa mais linda que eu já conheci
Ah, fique aqui comigo. Fique aqui comigo
Nós não precisamos de nada, ah, podemos começar do zero
mas eu tenho um quarto a algumas quadras daqui
Ah, Pegue minha mão, eu te sigo, vamos na mesma direção
...daqui
Pegue minha mão, eu te sigo, vamos na mesma direção
ah, nós dois
Pegue minha mão, eu te sigo, vamos na mesma direção