Kom
Du går nedtryckt i två alldeles för grova skor, det börjar visst bli höst
men den är aldrig riktigt lika grym och svartvit som man tror
Jag vet att du sa fel, och hela stan vet om den känns det som
Du gick för långt, du är alltid deras fnask. Jag säger Kom
Allt är förlåtet, dom snackar bara strunt
Dom har väl redan glömt hur kul det kan va att tumla runt
Din byst är full med rock'n'roll och håret lyser blont
Det vore orättvist om någon skulle döma dig för sånt
Vi går ut och strör små smulor till fåglarna på marken
Vissa dagar är man ett med alla mänskorna i parken
Du min ängel, här i livet får man sota för all skit som man har tyckt
Det gör dig matt och arg och nertryckt
i två alldeles för grova skor, din mun ångar av rök
Vi går hem, du kan väl ruttna på en stol i mitt kök
Jag säger KOM
Kom, så ruttnar vi ihop
på alla veta-bättre-typer som ska säga hur man gör
För har man nån gång grävt en grop
åt alla veta-bättre-typer
får man jävlar ligga i och skämmas tills man dör
Det finns ett ord för vad jag lider av, men jag har glömt det nu
Det där att komma på för sent vad man borde sagt, och Du
vet hur det känns, det vet väl jag, jag har kännt dig, jag är van
Jag borde sagt igår, vad jag kom på härom dan
Men nu är allt för sent, nu är det gjort, nu är du dömd
Du blir ett fnask och du är alltid deras fnask, och han är glömd
Men låt dom älta, dividera om vikten i det där
Här får man aldrig göra fel, här får man aldrig göra om
Jag säger KOM
Kom så ruttnar vi ihop...
Ja, du går nedtryckt i två alldeles för grova skor, det börjar visst bli höst
och den är lika spottad på som begagnade bröst
Nu faller löv, det blåser på, det börjar om
Jag säger Kom, här är världen, här är livet vi ska leva i
Vi, och alla duvorna på marken, alla fåglarna i skogen
Alla mänskorna i parken, alla herrarna på krogen
Här finns ingen som kan döma, här finns ingen mera lärd
om ditt liv, om din stad, om ditt land, om din värld
Det kommer alltid tillbaks, med veta-bättre-direktiv
Till en värld, till ett land, till en stad, till ett liv
Några smulor till duvorna, min vän
sen går vi hem
Vem Vem Vem
Você anda cabisbaixa em dois sapatos grandes demais, parece que o outono chegou
mas ele nunca é tão cruel e preto e branco como se imagina
Eu sei que você errou, e a cidade toda sabe disso, parece
Você foi longe demais, você é sempre a vadia deles. Eu digo Vem
Está tudo perdoado, eles só falam besteira
Já devem ter esquecido como é divertido se jogar por aí
Seu corpo é cheio de rock'n'roll e seu cabelo brilha loiro
Seria injusto se alguém te julgasse por isso
Saímos e jogamos migalhas para os pássaros no chão
Alguns dias você se sente um com todas as pessoas no parque
Você, meu anjo, aqui na vida a gente paga por toda a merda que já pensou
Isso te deixa cansada, brava e abatida
em dois sapatos grandes demais, sua boca exala fumaça
Vamos pra casa, você pode apodrecer numa cadeira na minha cozinha
Eu digo VEM
Vem, vamos apodrecer juntos
com todos os sabe-tudo que querem dizer como se faz
Porque se alguém já cavou um buraco
para todos os sabe-tudo
tem que se foder e se envergonhar até morrer
Tem uma palavra para o que eu estou sentindo, mas eu esqueci agora
Aquela de perceber tarde demais o que deveria ter dito, e você
sabe como é, eu sei, eu te conheço, já estou acostumado
Eu deveria ter dito ontem, o que eu percebi outro dia
Mas agora é tarde demais, agora já foi, agora você está condenada
Você se torna uma vadia e você é sempre a vadia deles, e ele está esquecido
Mas deixa eles falarem, discutirem sobre a importância disso
Aqui nunca se pode errar, aqui nunca se pode repetir
Eu digo VEM
Vem, vamos apodrecer juntos...
Sim, você anda cabisbaixa em dois sapatos grandes demais, parece que o outono chegou
E ele é tão desprezado quanto seios usados
Agora as folhas caem, o vento sopra, tudo recomeça
Eu digo Vem, aqui está o mundo, aqui está a vida que devemos viver
Nós, e todas as pombas no chão, todos os pássaros na floresta
Todas as pessoas no parque, todos os caras no bar
Aqui não tem ninguém que possa julgar, aqui não tem ninguém mais sábio
sobre sua vida, sobre sua cidade, sobre seu país, sobre seu mundo
Sempre volta, com diretrizes de sabe-tudo
Para um mundo, para um país, para uma cidade, para uma vida
Algumas migalhas para as pombas, meu amigo
Depois vamos pra casa