Pacemaker
Jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig än i dig, förlåt
Men det sitter mest i skallen
Jag tänker, grubblar, velar mer än känner, längtar, trånar och går åt
Är jag hjärtlös och förfallen?
Vi petar sönder allt och tappar allt vi nånsin kunnat nå
tills bara skulden gör oss två
Det är bara tur att hjärtat klappar, ändå
Dagen går, det mörknar strax, jag tror att det är dags att gå på fest
Vi måste göra nåt åt ledan
Vad var det som gick snett, vi gjorde rätt, nu gör vi fel i ren protest
Har vi nött varandra redan
Vi lever sönder samma dagar, vad ska vi prata om idag
Var det du som blev som jag
Alla ögonblick vi jagar, för att vara nånting mer än bra att ha
Stjärnor glittrar vackert och det vimlar
av passioner kan det tyckas
Men inga stjärnor, inga himlar
över dom som inte lyckas
Jag tror att du har fastnat mer för tvåsamhet som grej, än för mig, trots allt
Det är så skönt när allt fungerar
Det skulle varit vackert, starkt och varmt, men det känns fult och kalt och kallt
Det är så trist när allt stagnerar
Och ingen vill förlora, vara den som fick ett tack
Var den som inte stack
när tankar blev för stora, och sprack
Det var jag med allt mitt snack om större ensamhet och plats att tänka på
Det var du och dina vänner
Jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig än i dig, hurså
Det blir fel hur man än känner
Det är så konstigt att försvinna, det är så dumt att stanna kvar
Så befängt att leta svar
Finns ingen eld som orkar brinna
Inga röda mattor ingen stolt fanfar
Stjärnor glittrar vackert...
Som en skymt i varandras blickar, innan allting faller loss
Som ett konstgjort litet bloss
Som en pacemaker som tickar, för oss
Marcapasso
Eu acho que estou mais apaixonado pela ideia de amar do que por você, desculpa
Mas isso tá mais na minha cabeça
Eu penso, me preocupo, hesito mais do que sinto, anseio, desejo e vou em frente
Será que sou insensível e decadente?
A gente destrói tudo e perde tudo que já conseguimos alcançar
até que só a culpa nos une
É só sorte que o coração ainda bate, mesmo assim
O dia passa, escurece logo, acho que tá na hora de ir pra uma festa
Precisamos fazer algo contra o tédio
O que deu errado, a gente fez certo, agora estamos errando só por protesto
Já desgastamos um ao outro?
Vivemos os mesmos dias, sobre o que vamos conversar hoje?
Foi você que se tornou como eu?
Todos os momentos que perseguimos, pra ser algo mais do que só um bom passatempo
Estrelas brilham lindamente e parece que tá cheio
de paixões, ou assim parece
Mas não há estrelas, não há céus
para aqueles que não conseguem
Eu acho que você se apegou mais à ideia de estar junto do que a mim, afinal
É tão bom quando tudo funciona
Deveria ser bonito, forte e quente, mas tá parecendo feio, frio e gelado
É tão chato quando tudo estagna
E ninguém quer perder, ser aquele que recebeu um obrigado
Ser aquele que não fugiu
quando os pensamentos ficaram grandes demais e estouraram
Fui eu com toda a minha conversa sobre solidão e espaço pra pensar
Fui eu e seus amigos
Eu acho que estou mais apaixonado pela ideia de amar do que por você, por quê?
Fica errado de qualquer jeito que se sinta
É tão estranho desaparecer, é tão idiota ficar
Tão absurdo procurar respostas
Não há fogo que consiga queimar
Nenhos tapetes vermelhos, nenhuma fanfarra orgulhosa
Estrelas brilham lindamente...
Como um vislumbre nos olhares um do outro, antes de tudo desmoronar
Como uma pequena chama artificial
Como um marcapasso que pulsa, por nós