Pollenchock och stjärnfall
Natten kom och älvor for som dårar över stan
och jag var en av alla kungar i salongen
Men ruset kom och gick och lämnade kvar ett litet barn
som låg och kippade efter andan på balkongen
Jag slog mig själv för pannan och sa: Vad har jag gjort?
Jag skrek rakt ut att: Det här var sista gången
Men värdinnan drog mig med och vi vällde ut ur hennes port
och trotsade Newton i den sviktande betongen
Det var vår och det var ljumt och alla älvor sjöng i kör
när vi la oss under stjärnorna i parken
Efter slask och is och snö fanns plötsligt nåt att leva för
när allt som vintern gömt sköt upp ur marken
Det var nånting om befruktning, det var nåt om hur man gör
Det liksom for omkring, det måste varit pollen
Vi skrattade och drack vin direkt ur flaskan, som sig bör
när det är vår och fest och man har tappat kollen
Så säg hur aktierna faller, säg hur kursen vänder om
Ge mig tips och goda råd så jag kan göra helt tvärt om
För det är väl fan inte sånt man tänker på och drömmer om
Varenda tår, varenda skratt
Varenda dröm ska vi ha fatt
Allt ska sugas ut ur varje natt
Ruset kom tillbaks och alla vänner drog sig hem
och lämnade kvar mig i en park med en värdinna
Vi lova att vi skulle ligga kvar till gryningen
och känna vinterångest tyna och försvinna
Vi bara låg där och såg på hur en vårnatt underhöll
Det var så stort, man liksom tappade perspektivet
Det var så konstigt hur jag smalt, det var så härligt hur jag föll
när värdinnan höll ett tal om själva livet
Hon sa: Vad är det här för värld, där man ska slå eller få stryk
Ska man förlora eller följa direktiven
Man får resa i sig själv i korridorerna på psyk
om man inte har fått säkra kort på given
Ska man älta om sin barndom, eller tackla sig fram
Det verkar bara finnas dom alternativen
Nej, vi kan vältra oss i parken här och bry oss om varann
Det är ingen stress och ingen strid på kniven
Så säg hur aktierna faller...
Nätter kommer smygande med vårens luft ibland
det liksom rör sig under ytan och fasaden
Det här var natten då vi dansade tills älvorna kom fram
Det var pollenchock och stjärnfall över staden
Det var natten då vi kom bland alla älvor och försvann
rätt in i dimman ibland blommorna och bladen
Hon har ett badkar, där vi sitter nu och drunknar i varann
Sagan är slut, jag sätter punkt för sista raden
Så säg hur aktierna faller...
Choque de Pólen e Estrelas Cadentes
A noite chegou e as fadas voaram como loucas pela cidade
E eu era um dos reis na sala de estar
Mas a bebedeira veio e foi, deixando uma criança pequena
Que estava ofegante na varanda
Eu bati na minha própria testa e disse: O que eu fiz?
Gritei bem alto: Essa foi a última vez
Mas a anfitriã me puxou e saímos pela porta dela
Desafiando Newton no concreto que cedia
Era primavera e estava ameno, todas as fadas cantavam em coro
Quando nos deitamos sob as estrelas no parque
Depois de lama, gelo e neve, de repente havia algo pelo que viver
Quando tudo que o inverno escondeu brotou do chão
Era algo sobre fecundação, era algo sobre como se faz
Parecia flutuar, deve ter sido pólen
Rimos e bebemos vinho direto da garrafa, como se deve
Quando é primavera e festa e você perdeu a noção
Então diga como as ações caem, diga como o mercado vira
Me dê dicas e bons conselhos pra eu fazer tudo ao contrário
Porque não é isso que se pensa e sonha
Cada lágrima, cada risada
Cada sonho deve ser nosso
Tudo deve ser sugado de cada noite
A bebedeira voltou e todos os amigos foram pra casa
E me deixaram em um parque com uma anfitriã
Prometemos que ficaríamos até o amanhecer
Sentindo a angústia do inverno murchar e desaparecer
Só ficamos lá, vendo como uma noite de primavera se divertia
Era tão grandioso que você meio que perdia a perspectiva
Era tão estranho como eu derretia, era tão maravilhoso como eu caía
Quando a anfitriã fez um discurso sobre a própria vida
Ela disse: Que mundo é esse, onde se deve bater ou apanhar?
Deve-se perder ou seguir as diretrizes?
Você pode viajar dentro de si mesmo nos corredores do psicólogo
Se não tiver cartas seguras na mão
Deve-se ficar remoendo a infância, ou se virar
Parece que só existem essas opções
Não, podemos nos afundar aqui no parque e nos importar um com o outro
Não há pressa e nenhuma briga na faca
Então diga como as ações caem...
As noites vêm sorrateiras com o ar da primavera às vezes
Parece que se move sob a superfície e a fachada
Essa foi a noite em que dançamos até as fadas aparecerem
Foi choque de pólen e estrelas cadentes sobre a cidade
Foi a noite em que nos misturamos com todas as fadas e desaparecemos
Direto na névoa entre as flores e as folhas
Ela tem uma banheira, onde agora estamos nos afogando um no outro
A história acabou, eu coloco um ponto final na última linha
Então diga como as ações caem...