395px

Ampulheta

Lars Winnerbäck

Timglas

Anna bussen här utanför går ingenstans
det är ingen som vill någon vart
Jag har åkt så många varv
men det är alltid lika svart
Anna är det tiden på året som skrämmer
är vi trygga bakom väggarna här
Nej jag vill inte få in den där världen
den är så tom och tyst och tvär
Och min tunna karaktär
bara vrider och vänder sig
och vill va bättre man för dig
Ett smartare drag en lösning
En lanterna på din gungande båt
ja jag vet att jag sluter igen
Men det känns som om det är mig dom vill åt
Ja jag vet men det känns så än

Anna det är ett timglas som bara rinner
det finns inget att förstå
När himlen är blodröd och brinner
är det natten som tränger sig på
och jag drömmer så konstigt igen
Anna håll mig hårt
För jag skakar av alla denna meningslöshet
jag förstår bara det som är vårt

Anna nu tänder de gatubelysningen
bussarna åker sitt varv
Jag letar efter rispor i ytan
en spricka ett hål en skarv
Det måste komma nåt bra ur allt
Det måste växa nått under alla lister
alla bingon alla tävlingar alla steg tillbaka
Res mig upp ge mig lust att hänga på
jag skall värma dig Anna
Jag skall lyssna och förstå
För trots all tomhet
trots det timglas som sliter i oss
Så ska vi hitta en väg ändå
Vi skall hitta en plats ändå
Hitta ett hem vi två

Ampulheta

Anna, o ônibus aqui fora não vai a lugar nenhum
ninguém quer ir a lugar algum
Eu já rodei tantas vezes
mas sempre é tão escuro
Anna, é a época do ano que assusta
estamos seguros atrás dessas paredes
Não, eu não quero trazer aquele mundo pra cá
ele é tão vazio, silencioso e brusco
E meu frágil caráter
só se contorce e se vira
querendo ser um homem melhor pra você
Um movimento mais inteligente, uma solução
Uma lanterna no seu barco balançando
sim, eu sei que estou me fechando
Mas parece que é de mim que eles querem
Sim, eu sei, mas ainda parece assim

Anna, é uma ampulheta que só escorre
não há nada pra entender
Quando o céu está vermelho como sangue e queimando
é a noite que se impõe
e eu sonho de forma tão estranha de novo
Anna, me segure firme
Porque eu estou tremendo de toda essa falta de sentido
só entendo o que é nosso

Anna, agora eles acendem a iluminação pública
os ônibus fazem seu percurso
Eu procuro por arranhões na superfície
uma fissura, um buraco, uma emenda
Tem que sair algo bom de tudo isso
Tem que crescer algo sob todas as bordas
todas as bingas, todas as competições, todos os passos para trás
Levante-me, me dê vontade de ficar
eu vou te aquecer, Anna
Eu vou ouvir e entender
Porque apesar de todo o vazio
apesar da ampulheta que nos consome
Ainda vamos encontrar um caminho
Ainda vamos encontrar um lugar
Encontrar um lar nós dois

Composição: