Vår för hjärter dam
Någon har fingrat inatt vid dom daggvåta marker
som ingen förut fått beträda.
Hon vaknar i okända lakan, och ser sina sorger
hon inte trodde gick att förädla.
Och allt hon glömt är som hon mår,
med sina fingrar i hans hår.
Han talar ömt, och hon förstår.
En glänta syns i hennes snår.
Här lever lyckan, lever livet. Det är vår för Hjärter Dam.
Så, rusa på, rätt in i virvelstorm, för vinden är för tam.
Och galna vinterord blir vänner, när hon försvinner i hans kram.
Bara vinden är för tam!
Inatt var det någon som lyssnade till hennes snåriga ord
och fördjupade tankar om livet.
Inatt fick dom se att en kärlek var oanvänd,
och ett ordförråd stod övergivet.
Nu skiner morgonsolen in;
vackrare nu än någonsin;
när han kysser hennes bleka vinterskinn.
Hjärter Dam, nu är han Din!
Här lever vintern, lever frost, men det är vår för Hjärter Dam.
Så, rusa på rätt in i virvelstorm, för vinden är för tam.
Och galna vinterord blir vänner, när hon försvinner i hans kram.
Bara vinden är för tam!
Luften är klingande isblank omkring deras kroppar
där dom går.
Ser Du nåt som liknar en tår, så är det isen som droppar.
För nu är det vår
för deras mörka sår.
Någon har fingrat inatt vid dom daggvåta marker
som minner om livet och förtrollar en vinter.
Någon har visat sig gå ungefär samma snirkliga,
dunkla väg, i Hjärter Dams labyrinter.
Dom har vadat genom slam,
genom sot och grus och damm.
Så må dom lyckas ända fram.
Hjärter Dam, bara lev och sjung.
Sjung en psalm för Hjärter Kung!
Här lever lyckan, lever livet...
Primavera para a Dama do Coração
Alguém tocou essa noite nos campos molhados de orvalho
que ninguém antes pôde pisar.
Ela acorda em lençóis desconhecidos, e vê suas tristezas
que não acreditava que podiam ser transformadas.
E tudo que ela esqueceu é como ela se sente,
com os dedos dele em seu cabelo.
Ele fala com carinho, e ela entende.
Uma clareira aparece em seu emaranhado.
Aqui vive a felicidade, vive a vida. É primavera para a Dama do Coração.
Então, corra, direto para o redemoinho, pois o vento está muito fraco.
E palavras de inverno malucas se tornam amigas, quando ela desaparece em seu abraço.
Só o vento está muito fraco!
Essa noite, alguém ouviu suas palavras confusas
e aprofundou pensamentos sobre a vida.
Essa noite, eles viram que um amor estava inexplorado,
e um vocabulário estava abandonado.
Agora o sol da manhã brilha;
mais bonito agora do que nunca;
quando ele beija sua pele pálida de inverno.
Dama do Coração, agora ele é Seu!
Aqui vive o inverno, vive a geada, mas é primavera para a Dama do Coração.
Então, corra direto para o redemoinho, pois o vento está muito fraco.
E palavras de inverno malucas se tornam amigas, quando ela desaparece em seu abraço.
Só o vento está muito fraco!
O ar é um gelo resplandecente ao redor de seus corpos
enquanto eles caminham.
Se você vê algo que se parece com uma lágrima, é o gelo que está pingando.
Pois agora é primavera
para suas feridas escuras.
Alguém tocou essa noite nos campos molhados de orvalho
que lembram a vida e encantam um inverno.
Alguém se mostrou seguir mais ou menos o mesmo caminho sinuoso,
obscuro, nas labirintos da Dama do Coração.
Eles atravessaram lama,
por fuligem, cascalho e poeira.
Que eles consigam chegar até o fim.
Dama do Coração, apenas viva e cante.
Cante um salmo para o Rei do Coração!
Aqui vive a felicidade, vive a vida...