Vänner
Nu sitter han och sjunger igen;
skämt ur sin skrattande dvala.
Och du ber honom tystna igen,
och låta händerna tala.
Och han ler och förvandlas som pojkarna gör,
när inget finns att teatra inför.
Och han tror han är förälskad igen.
Det är så mycket i skallen.
Men när Du säger: God natt kära vän,
står Du påklädd i hallen.
Och Du går och han krymper, som pojkar blir
små
när dom är nakna med kläderna på.
För Du
såg mer än min fåfängs gitarr.
Du slet av en dräkt av en narr.
Och lät mina bjällror få falla.
Som nu
när teater känns något befängt;
i gryning när krogen har stängt
faller bjällror från alla.
Men mörkret faller bittert igen.
Så han skrattar med ljuset.
Du gråter i tystnad igen,
med alla häxor i huset.
Och han ringer och säger; Det mörker Du ser
gör att stjärnorna märks lite mer.
Så, han sjunger sina sånger igen.
Och Du ler åt hans iver.
Och när Du säger; Det ljusnar min vän,
ja då sitter han redan och skriver:
Ljuset blir större när natten tar form,
och värmen blir mer värd i storm.
Och Du
tog del av min fåfängs gitarr.
Du skratta' med enfaldens narr;
två clowner som vråla' i natten.
Som nu
när teater känns mer relevant;
när det enda är mörkt som är sant
förstår jag dom flyende skratten.
Amigos
Agora ele está sentado e cantando de novo;
brincadeiras de sua risada adormecida.
E você pede para ele parar de novo,
e deixar as mãos falarem.
E ele sorri e se transforma como os meninos fazem,
quando não há nada para encenar.
E ele acha que está apaixonado de novo.
Tem tanta coisa na cabeça.
Mas quando você diz: Boa noite, querido amigo,
você está vestida no corredor.
E você vai e ele encolhe, como meninos ficam
pequenos
quando estão nus com as roupas vestidas.
Porque você
viu mais do que minha vaidosa guitarra.
Você arrancou a roupa de um bobo.
E deixou minhas sinos caírem.
Como agora
quando o teatro parece algo absurdo;
na madrugada quando o bar fechou
caem sinos de todos.
Mas a escuridão cai amargamente de novo.
Então ele ri com a luz.
Você chora em silêncio de novo,
com todas as bruxas na casa.
E ele liga e diz; Essa escuridão que você vê
faz com que as estrelas apareçam um pouco mais.
Então, ele canta suas canções de novo.
E você sorri para seu entusiasmo.
E quando você diz; Está clareando, meu amigo,
sim, então ele já está sentado e escrevendo:
A luz fica maior quando a noite toma forma,
e o calor se torna mais valioso na tempestade.
E você
participou da minha vaidosa guitarra.
Você riu com o bobo da ingenuidade;
dois palhaços que gritaram na noite.
Como agora
quando o teatro parece mais relevante;
quando a única coisa que é escura é a verdade
entendo as risadas fugidias.