Spöket
Säg har du nånsin gått genom skogen
klockan tolv mitt i natten någon gång?
Ja då kanske du vet vad som finns där
för det är spöken jag talar om
Det var sent på natten, månen var full,
jag hade spelat på en krog,
men vägen hem den var alldeles för lång
så jag genade genom en skog.
Men ack det var mörkt och jag såg ingenting
så jag snubblade på en sten,
och när jag tittade upp igen
blev jag bländad av ett sken.
Kanske var det för mycket alkohol,
kanske hade jag tuppat av,
men framför mina fötter
stod en rymling från en grav.
En kvinnlig skepnad som bländade,
vit i genomskinlig skrud.
Och jag märkte att det jag nu träffat på,
det var ingen vanlig brud.
Jag ville springa därifrån
men kroppen rörde sig inte en tum.
Jag viftade med armarna,
då öppnade hon sin mun.
Och hennes tänder var större och vassare
än vad en människas brukar va'.
Då fick jag äntligen fart på benen,
och jag löpte rätt så bra
Och jag önskar jag hade kunnat
ta ett kort på denna fröken,
för när jag väl kom hem igen
sa dom; Lasse, det finns inga spöken.
Så natten därpå tog jag kamera med mig,
mod till mig och sa;
att nu ska vetenskapen
få vad den ska ha.
Så i regn och rusk gav jag mig ut
i skogen där hon fanns.
Jag väntade och väntade
men hon var nån annanstans.
Och blixten slog ner i ett träd
som far ut mig med väldig fart,
jag tappade min kamera
och då stod hon där såklart.
Och jag fumlade efter kameran,
men jag satt fast i ett träd som brann,
och jag kom givetvis loss därifrån
precis när hon försvann.
Så nu har jag jagat spöken,
men vad gav det mig?
Jo blöta skor och brända kläder
och allt för denna tjej.
Så jag har nu bestämt mig
för att alltid vara snäll,
så om jag blir ett spöke
så ska jag bli fotomodell
För jag önskar jag hade kunnat
ta ett kort på denna fröken
för när jag väl kom hem igen
sa dom; Lasse, det finns inga spöken
Fantasma
Diz aí, você já andou pela floresta
à meia-noite, alguma vez?
Então talvez você saiba o que tem lá
porque são fantasmas que eu falo
Era tarde da noite, a lua cheia,
eu tinha tocado em um bar,
mas o caminho pra casa era longo demais
então eu cortei pela floresta.
Mas poxa, estava escuro e eu não via nada
então eu tropecei em uma pedra,
e quando olhei pra cima de novo
fui ofuscado por uma luz.
Talvez fosse por causa do álcool,
talvez eu tivesse desmaiado,
más na frente dos meus pés
estava um fugitivo de um túmulo.
Uma figura feminina que brilhava,
vestida de branco e transparente.
E eu percebi que o que eu tinha encontrado,
não era uma mulher comum.
Eu queria correr pra longe dali
mas meu corpo não se movia nem um milímetro.
Eu acenei com os braços,
aí ela abriu a boca.
E os dentes dela eram maiores e mais afiados
do que os de um ser humano.
Então finalmente consegui mover as pernas,
e corri bem rápido
E eu gostaria de ter conseguido
tirar uma foto dessa moça,
porque quando eu cheguei em casa de novo
disseram: Lasse, não existem fantasmas.
Então na noite seguinte eu levei a câmera,
me enchi de coragem e disse;
que agora a ciência
teria o que precisava.
Então, na chuva e no frio, eu saí
na floresta onde ela estava.
Esperei e esperei
mas ela estava em outro lugar.
E um raio caiu em uma árvore
que me jogou pra longe com força,
eu perdi minha câmera
e então ela estava lá, claro.
E eu procurei pela câmera,
mas fiquei preso em uma árvore que queimava,
e eu consegui sair de lá
justo quando ela desapareceu.
Então agora eu estou caçando fantasmas,
mas o que isso me trouxe?
Só sapatos molhados e roupas queimadas
e tudo isso por causa dessa garota.
Então eu decidi
que sempre serei gentil,
porque se eu me tornar um fantasma
quero ser modelo.
Porque eu gostaria de ter conseguido
tirar uma foto dessa moça
porque quando eu cheguei em casa de novo
disseram: Lasse, não existem fantasmas.