I Bottenlös Ävja
Av tidens tand, hon har glömts bort
Upplöst av mossen, den våtsjuka marken
Där tornar opp, trädtoppars död
Av kall multnad bark, i en sumpmark som hatar
Jag blev dess gäst, kom hem som gast
Djupt ner försjunken i svärta och ångest
Skogars ändhållplats, naturens hämnd
Som tar den som aldrig skall komma hem igen
Ett ingenting, är nu mitt allt
Där skall jag sväva i bottenlös ävja
Hyisestä suon sydämestä kutsu kumpuavi
kasvotonna tuulessa kulkijal kuiskivi
Käy kanssain tanssihin henkien viimeiseen
Anna askeleen raskahan vajota iäisyyteen
Man sänkte den, som håller mig
Ett lövverk av maskar i mättande gyttja
I torv och bark, beständig dagg
I dimhöljda vassar bland urgamla björkar
Å ja e fylld, av evighet
I bottenlös ävja ja sväva, ja sväva
Jag blev dess gäst, kom hem som gast
På nytt född försjunken i bottenlös ävja
Ett ingenting, är nu mitt allt
Där skall jag sväva i bottenlös ävja
In Bottomless Ävja
Pela devastação do tempo, ela foi esquecida
Dissolvido pelo pântano, o solo úmido
Lá se erguem, os topos das árvores
De casca apodrecida e fria, em uma terra pantanosa que odeia
Tornei-me seu convidado, voltei para casa como um convidado
No fundo, imerso na escuridão e na ansiedade
O fim das florestas, a vingança da natureza
O que leva aquele que nunca mais voltará para casa
Um nada, agora é meu tudo
Lá vou flutuar em ondas sem fundo
Hyisestä suon sydämestä kutsu kumpuavi
kasvotonna tuulessa kulkijal kuiskivi
Käy kanssain tanssihin henkien viimeiseen
Anna askeleen raskahan vajota iäisyyteen
Aquele que me segura foi abaixado
Uma folhagem de vermes na lama saturada
Na turfa e na casca, orvalho resistente
Em juncos cobertos de névoa entre bétulas antigas
Oh sim e cheio de eternidade
Em inchaço sem fundo sim pairar, sim pairar
Tornei-me seu convidado, voltei para casa como um convidado
Nascido de novo imerso em ondas sem fundo
Um nada, agora é meu tudo
Lá vou flutuar em ondas sem fundo
Composição: Tobias Rydsheim