Gryningstid
Ett bistert vinterlands vita dräkt
Fångad i solens inträdestid
Kristallik is döljer älv och sjö
I skuggklädda dalars djupa skål
En gyllene skiva över berg sig höjer
I glittrande ljus den stiger upp
När ett ljusnande dis över snön sig sänker
Där gryningsfärger över himlen fly
En väv av rosenguld när dagen gry
När vintermolnen skingras
Och månen sakta bleknar
Då solen över skogen skymtas
I gryningstiden sttjärnan vaka
När älvadansen avtar
Och dimman sakta lättnar
När morgonen är nära kommen
I gryningstiden skuggor leka
Snödräkt kläder trädens skelett
Där de sträcka sig högt emot skyn
Bland rinnande vatten och mossklädd sten
Vinden viskar bland åsklädda hedar
Ett stilla lugn råder i höga fjälls land
Mörker
Frusna grenar döljer sig under snön
Dimmor
Suddigt vita, sjö och himmel sammanbinder
Månsken
Sakta bleknar, ej mycket som nu återstår
Ljuset
Ökar stadigt, gryningstiden kommen är
Tempo de Amanhecer
Um manto branco do inverno cruel
Capturado na hora da luz que chega
Gelo cristalino esconde rio e lago
Na profunda taça dos vales sombreados
Um disco dourado se ergue sobre as montanhas
No brilho cintilante, ele sobe
Quando uma névoa clara se espalha sobre a neve
Onde as cores do amanhecer cruzam o céu
Uma teia de rosa e ouro quando o dia nasce
Quando as nuvens de inverno se dissipam
E a lua lentamente se apaga
Então o sol aparece entre as árvores
Na hora do amanhecer, a estrela vigia
Quando a dança das águas diminui
E a névoa lentamente se dissipa
Quando a manhã está quase chegando
Na hora do amanhecer, sombras brincam
O manto de neve veste os esqueletos das árvores
Enquanto se esticam alto em direção ao céu
Entre águas correntes e pedras cobertas de musgo
O vento sussurra entre os campos de urzes
Uma calma serena reina nas altas montanhas
Escuridão
Ramos congelados se escondem sob a neve
Névoas
Branco borrado, lago e céu se conectam
Luz da lua
Desaparece lentamente, não resta muito agora
A luz
Aumenta constantemente, o tempo do amanhecer chegou.