Dödens Strand

A Praia da Morte

Dödens Strand

A dor consome a alma, uma lágrima do silêncio cai,Smärtan tär själen, en tystnadens tår faller,
contra a terra encharcada de luto, a mais negra terra.mot sorgedränkt jord, den svartaste mull.

A pesada escuridão que cega minha visão,Den tunga svärta som blindar min syn,
tremendo de joelhos, o mundo desaba em desgraça.darrandes på knä, världen faller skata ned.

Minhas mãos se enchem, com a água da vida,Mina händer fylls, med livets vatten,
esse fluxo quente, eu vou em paz.detta varma flöde, jag går stilla hän.

Solto meu fraco aperto, libertado da teia.Släpper mitt svaga grepp, förlöst från väven.
das correntes que me aprisionaram.från de bojor, som fjättrat mig.

Caminhando na escuridão no rio das memórias,Vader fram i mörkret i minnenas flod,
um grito sem fim pela praia da morte.ett ändlöst ropande efter dödens strand.

Ela aparece vagamente, a quem sou filho.Svagt skymtar hon, vars son jag är.
o abismo e a escuridão, a amarga mãe da dor.djupet och mörkret, farsontes bittra moder.

Caio de joelhos diante de sua doentia beleza.Faller på knä inför, hennes sjukliga prakt.
seu peito frio, me acolhe novamente...hennes kalla barm, välkomnar mig åter...