Klagosång

Den har rest i mången landskap och sänt folket här till ro
Hört när klockorna har klämtat för varje människas tro
Men sökes ej till sorger under skuggornas fasad
Då den bittra fasan färdas genom land och stad

Hör folkets tysta klagosång de sörjer utan tröst
Se dödens dimma lätta nu vindarna från öst
Där vindar sveper framåt blottas kroppar kall och stel
De stupade har nu börjat sin sista färd till riket Hel

Vildsint och från annan värld skördas offer som på rad
Ej skonar eller bryr sig om de svaga som där bad
Med kylig bris som rensar land från värmen i våra hem
Den kommer under fattig tid då hungern plågar lem