Det Sargade Landet

A Terra Sanguinária

Det Sargade Landet

Sob um céu vermelho de sangueUnder en blodröd himmel
em uma montanha além da floresta,på ett berg bortom skog,
o gavião observa as vastidõesspejar höken över vidderna
atento e em silêncio.vaksamt och stilla.

Tambores soam ao longeTrummor hörs i fjärran
como ecos de um tempo passado,som ekon av en förgången tid,
donde o fogo devastava florestas e lares,då elden härjade i skogar och hem,
donde a luz envenenava nossas vidas.då ljuset förpestade vårat liv

O canto dos pássaros silenciou,Fågelsången har tystnat,
o riacho quase parou,bäcken står nästan stilla,
o gavião ergue suas asas,höken höjer sina vingar,
o dia caminha para seu fim.dagen går mot sitt slut.

O corvo e o gavião circulam juntos,Korp och hök cirklar tillsammans,
más uma vez unidos no céu,än en gång enade i skyn,
lobo, humano e troll,Ulv, människa och troll,
pedaços de uma vida diferente.skärvor av ett annat liv.

Casco de aço pisa em espera,Stålklädda hovar trampar i väntan,
chutando pedras e poeira.sparkar upp grus och damm.
Para sempre, eternamente,För alltid, för evigt
seu dia se transformou em pó.deras dag har tvinat till stoft.

Na forma de ventos sombrios,I mörka vindars skepnad,
como uma chuva negra que cai,som ett svart regn faller,
regamos seus corpos,väter vi deras kroppar,
drenamos-os em nome da escuridão.dränker dem i mörkrets namn.

Sob uma lua vermelha de sangue,Under en blodröd måne,
na montanha além da floresta,på berg bortom skog,
a luz agora se desfez,ljuset har nu tvinat,
a escuridão finalmente toma conta.mörkret tar äntligen vid.

Com o rosto em um sorriso distorcido,Med ansiktet i ett vridet grin,
como o arauto da luz, nós viajamos.som ljusets bane färdas vi.
Os gritos de guerra ecoam em florestas e montanhas,Stridsropen ekar i skogar och berg,
a canção do aço afoga a terra ensanguentada...stålets sång dränker blodig jord...