Främlingen

O Estranho

Främlingen

E chegou um homem na vila justo no dia em que o inverno chegou,Och det kom en man till byn just den dagen vintern slog till,
quando a primeira neve tingiu o céu de cinza,när den första snön färgat himlen grå,
e todos se perguntaram quem ele era.och man undrade vem det var.
Havia força em seu olhar, uma força que não entendiam.Det fanns styrka i hans blick av den sort de inte förstod.
Havia algo que assustava e algo que implorava,Det fanns nåt som skrämde och nåt som bad,
era apenas o perigo que viam.det var bara faran de såg.
Em um lugar onde tudo está parado, onde o medo é maior que a coragem,på en plats där allt står still, där är rädsla större än mod,
ali a insegurança se torna um mundo próprioDär blir otryggheten en egen värld
onde um estranho não tem lugar.där en främling inte får plats.
E na neve fina ele ficou em silêncio ao ver como seria,Och i yrsnön stod han tyst när han såg hur det skulle bli,
pois do medo nasce a hostilidadeför ur rädsla växer fientlighet
e ela vigia seu território.och den vaktar på sitt revir.
Se nasce um estranho, o que acontece depois?Blir man född till främling, vad händer sen?
E ele sentiu que entendia.Och han kände att han förstod.
Mas na neve fina ele permaneceu, enquanto suas pegadas se apagavam.Men i yrsnön stod han kvar, när hans fotspår suddades ut.
Não havia nada para voltarDet fanns inget att gå tillbaka till
desde o dia em que o inverno chegou.från den dagen vintern slog till.
Tudo que ouviu foi sua própria voz, e ela dizia que ele deveria ir.Allt han hörde var sin egen röst, och den sa att han skulle gå.
Para onde ele foi, era inverno o tempo todo, mas ele tinha que viver mesmo assim,Dit han kommit var det vinter jämt, men han måste leva ändå,
Em um caminho para lugar nenhum, viu a vida passar.På en väg till ingenstans såg han livet fara förbi.
Ele viu morte e amor e tudo que sonhou,Han såg död och kärlek och allt han drömt,
mas sentiu que estava livre.men han kände att han var fri.
Ele estava livre porque estava ali, quando queria, podia ir.Han var fri för han var där, när han ville kunde han gå.
Mas ele tinha que viver sua própria vida.Men han måste leva sitt eget liv.
Talvez ele estivesse em casa afinal.Kanske var han hemma ändå.
E na neve fina ele permaneceu, enquanto suas pegadas se apagavam.Och i yrsnön stod han kvar, när hans fotspår suddades ut.
Não havia nada para voltarDet fanns inget att gå tillbaka till
desde o dia em que o inverno chegou.från den dagen vintern slog till.-