Hels Vite

Sofrimento Eterno

Hels Vite

As cicatrizes que brilham em vermelho ardente iluminamÄrren som skimrar i glödande rött belyser
nossa consciência, dor e sofrimentovårt samvetes pina och kval
Quando o suor das feridas secou na terra,När sårens svett har torkat ur jord,
a carga que a mente suportou se esvaitynar den börda som sinnet har tyngt
Longe, em um fedor de morte e fumaça,Bort i en osande, dödslik stank,
no abismo onde o ouro foi abandonadoi det bråddjup där guld har försakats
A carne que se despedaça em redemoinhos,Det köttsliga skal som rasar i virvlar,
num abismo para escrever nossa última epílogoi en avgrund att skriva vår sista epilog

Da vergonha, enquanto eles se consomemAv skammen, så länge de tärts
Agora desaba a pior das torturasNu störtas den värsta av plågor
No abismo do universoI världsalltets ättestupa
Fora do tempo, em busca de alívio e graçaUr tiden, mot lindring och nåd

Um fim respeitado para os que já se foramEtt aktat slut för de nu utlevade
À beira de penhascos assombradosVid hemsökta klippors gapande svalg
Um fim reverenciado para os que sofremEtt vördat slut för de lidande
aguarda na aurora consumadaväntar vid fullbordad gryning
Nunca mais a lâmina do abandonoAldrig mer ska frånfällets klinga
será guardada pelo seu sangue febrilvaktas av deras febriga blod
Nem mais ferida por aço cortanteEj mer stungen av bitande stål
e deixada ao vento e à ondaoch lämnad vind för våg

Obedeça, criatura tremulanteLyd, du skälvande kreatur
Com o caos nas costas, você não teme nadaMed kaos i rygg du ingenting räds
Contra a efemeridade, você balança em um ritmo sonolentoMot förgängelse du vaggas i slumrande takt
Com minha adaga em suas costas, abrace sua ruínaMed min dolk i din rygg, omfamna ditt fördärv

Da vergonha, enquanto eles se consomemAv skammen, så länge de tärts
Agora desaba a pior das torturasNu störtas den värsta av plågor
No abismo do universoI världsalltets ättestupa
Fora do tempo, em busca de alívio e graçaUr tiden, mot lindring och nåd