Värmlandsvisan

Ack, Värmeland,
du sköna, du härliga land,
du krona bland Svea rikes länder!
Och komme jag än mitt i
det förlovade land,
till Värmland jag ändock återvänder.
Ja, där vill jag leva, ja, där vill jag dö.
Om en gång ifrån Värmland
jag tager mig en mö,
så vet jag att jag mig aldrig ångrar.

I Värmeland
är lustigt att leva och att bo.
Det landet jag prisar så gärna.
Där klappar det hjärtan
med heder och med tro
så fasta som bergenas kärna.
Och var och en svensk uti Svea rikes land,
som kommer att gästa vid
Klarälvens strand,
han finner blott bröder och systrar.

I Värmeland -
ja, där vill jag bygga och bo,
med enklaste lycka förnöjder.
Dess dalar och skog
ge mig tystnadens ro,
och luften är frisk på dess höjder.
Och forsarna sjunga sin ljuvliga sång -
vid den vill jag somna
så stilla en gång
och vila i värmländska jorden